Jag blev utmanad av Jenny för ett tag sedan, och såklart antar jag den utmaningen! Uppgiften var att visa ett ögonblick från exakt ett år tidigare.
Eftersom förra hösten var en jobbig tid så hade jag inte särskilt mycket inspiration till att fotografera, vilket också innebär att mitt fotoarkiv från september/oktober 2008 är väldigt litet. Jag hittade dock några bilder från en underbar höstpromenad med Tinca den 16 oktober… Det här inlägget har alltså legat och väntat på att få läggas ut ett tag nu, och jag vet att Jenny väntat otåligt på att få mitt ögonblick från tjugohundraåtta. 
Alltid när jag tittar på bilder av Tinca får jag en klump i halsen och en tår i ögat. Gjorde jag rätt? Väntade jag för länge? Kunde jag gett henne mer tid? Fanns det något mer jag kunnat göra för henne? Jag kan fortsätta i all evighet, så därför tänker jag helst inte på det… Nu har det gått över 8 månader och jag har fortfarande inte kunnat ändra texten på hennes sida. Jag har heller inte kunnat lägga ut bilderna från hennes sista vecka, men tids nog går det säkert…
Allra finaste Tinca, som lärde mig så mycket…
Hon var otroligt tacksam att fotografera, kunde posera i evigheter för att matten skulle få bilden med stort B.
Hon ställde upp på alla konstiga idéer matten hade… För vilken hund skulle egentligen njuta av att ligga med nosen jämte sin älskade boll, medan matten häller löv på henne för att få ett roligt foto??
Tinca tittar fram bakom några löv.
Underbara höstfärger – en av mina absoluta favoritbilder.
Tittar uppåt.
Höstbild över Strömsberg.
Förstår att du funderar, det är oundvikligt, men tack och lov lugnar det ner sig med tiden. Men efter 10 år (!) fäller jag fortfarande en tår ibland för min första schäfer och funderar i samma banor som du. Bilderna är i alla fall underbara – precis som vanligt!
Finaste finaste Tinca! På bilder som dessa väntar jag gärna!
Kram & trevlig helg önskar mopsen & matten ;-)
Vilka underbara bilder och vad vacker hon var, din Tinca!
Hej Kattis! Jag förstår precis vad du menar….det är naturligt att dom tankar & funderingar du har ang T kommer. Har själv haft & har fortfaande dom tankarna, Att ta farväl av sin bästa vän är inte lätt. Tänker på Disa varje dag och jag fick för mig att det skulle bli lättare men inte det inte. Saknaden är enorm och jag ställer mig hela tiden frågan Kunde jag ha gjort nått mer för Disa?? Våra hundar ställer hela sitt liv upp på oss utan att vika från vår sida en endaste gång & utan några ktrav på att få nått tillbak, när deras tid börjar ebba ut så är det våran tur att ställa upp på dom och ge nått tillbaka. Jag tycker att det har både du & jag gjort med råge. Men nu har både du & jag var sin ny individ vid vår sida, inte att dom kan ersätta varken Tinca eller Disa men dom kan hjälpa oss vidare i vardagen.
TASSAR
FIA & SIRI
Fina fina bilder
Såna funderingar kan hålla i sig rätt länge. Tror det tog ett par år innan jag klarade av att
lägga in nån bild på Hampus(hunden jag hade innan Yrla) på hemsidan.
Viljka underbara bilder!!!
Härligta bilder på din shcäfer. Hon var så fin!
Härligt att ni fick en bra träing oxå.. Skönt när det känns bra..
ha det gott..
Jättevackra bilder! Förstår att det är tungt att bearbeta. Kram
finafina tinca! tiden går ganska snabbt ändå… det är snart ett år sedan vi lät karlsson somna in. tänker på henne ofta och har foton framme på henne både hemma och på kontoret. de älskade små djuren…
KRAM!