En vildvuxen Ztimma ute i trädgården.

Jag trimmar sällan Ztimma, men när hon börjar se mer ut som en newfoundland än en flatt så är det dags. Det är framförallt halsen jag klipper, lite runt tassarna och på bakbenen. Öronen och svansen fixar jag också till lite, men eftersom jag inte är särskilt road varken av utställning eller att trimma hundar så blir hon aldrig nåt mer än vardagstrimmad, och hon verkar lika glad för det.

Ztimma i väntan på slutkommando.