Mina tankar är idag hos 8-Ã¥rige Tobias och hans familj. Tobias blev tragiskt knivhuggen till döds ungefär en timme innan jag passerade pÃ¥ platsen en liten bit frÃ¥n mitt förra jobb, dÃ¥ helt omedveten av det som hänt förutom att jag sÃ¥g alla polisbilar… Jag kan inte förstÃ¥ hur en liten pojke helt plötsligt bara är borta… 
Jag mÃ¥r riktigt dÃ¥ligt av det här, jag kände inte pojken men däremot en tjej i hans klass och därför blir det ännu mer ”äkta”.
Om ni inte har läst om detta så kan ni göra det här:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,984730,00.html
SÃ¥ fruktansvärt – jag blir sÃ¥ upprörd och ledsen när jag hör sÃ¥dant här. Skrämmande !!
Visst är det tragiskt, helt ofattbart. Jag och T umgicks mkt med dom för nÃ¥gra Ã¥r sedan när de bodde här. Kan inte fatta…
Psykvården måste förändras! Nu!
Fruktansvärt att sÃ¥n´t här händer. Efter att jag fick reda pÃ¥ det stannade allt upp, och jag kan inte fatta hur nÃ¥gon kan göra nÃ¥got sÃ¥ vansinnigt. Undrar NÄR Ã¥tgärder inom psykiatrin ska tas. VÃ¥gar ju snart inte lÃ¥ta mina barn vara ute…
Så tragiskt och ofattbart att det kan hända igen.
NU kom jag in i bloggen också! Jag håller helt och hållet med. Mina tankar går till familjen. Usch och fy vilka vidriga människor det finns!
Kramisar
förfärdligt… man finner ju inte ord för hur det mÃ¥ste kännas för hans familj…