Vi saknar dej så…
I lördags morse somnade du lugnt och vackert in med hakan i min hand. Du låg på din fäll och tog dina sista andetag medan vi smekte ditt ansikte. Tårarna rann sakta nerför våra kinder när ditt hjärta slog sitt sista slag och du började springa på de evigt gröna ängarna. En dag kommer vi att ses igen…
Älskade Tinca, vi saknar dig så…
”The Legend of the Rainbow Bridge” by Paul C. Dahm.
Just this side of heaven is a place called the Rainbow Bridge. When an animal dies who has been especially close to someone here, the pet goes to Rainbow Bridge. There are meadows and hills for all our special friends so they can run and play together. There is plenty of food, water and sunshine, and our friends are warm and comfortable.
All the animals who had been ill or old are restored to health and vigor; those who were hurt or maimed are made whole and strong again, just as we remember them in our dreams of days gone by. The animals are happy and content, except for one small thing: They each miss someone very special to them who had to be left behind. They all run and play together, but the day comes when one suddenly stops and looks into the distance. His bright eyes are intent; his eager body quivers. Suddenly he begins to run from the group, flying over the green grass, his legs carrying him faster and faster.
You have been spotted, and when you and your special friend finally meet, you cling to each other in joyous reunion, never to be parted again. The happy kisses rain upon your face; your hands again caress that beloved head and you look once more into the trusting eyes of your pet, so long gone from your life but never absent from your heart.
Then you cross Rainbow Bridge together.
Under: Dagar, Foto, Hundliv, Tänkvärt
på 11 februari 2009 kl. 08:35
· Permanent länk
Stor kram till dig Kattis!! Blir alldelles tårögd när jag läser hos dig. Hade själv ett husdjur som dog för ett tag sedan, en kelig och go papegoja som bott hos oss under 21 år :sad:
Kram T.
på 11 februari 2009 kl. 10:52
· Permanent länk
Åh!! Jag blev helt tårögd när jag läste detta inlägg!! Jag tänker på er och lider med er! Stor kram!!
på 11 februari 2009 kl. 14:19
· Permanent länk
Usch, även jag fick tårar i ögonen när jag läste detta. Kan inte fatta att lilla Tinca är borta.
Men nu mår hon iallafall bra och kan sprnga runtpå ängarna.
Och precis som du själv skriver… En dag ses vi igen….
Stor kram
på 11 februari 2009 kl. 19:39
· Permanent länk
Hejsan Kattis! Hur har ni det? Förstår att det är jobbigt, ensamheten & tomheten är fruktansvärd. Ska ni skaffa någon ny hund? Ni får gärna låna min gamla hund Disa några dagar om ni vill….
TASSAR Fia & Disa & Siri
på 12 februari 2009 kl. 17:01
· Permanent länk
Förstår att hon lämnat ett stort tomrum efter sig.. även här trillar en och annan tår när man läser dina rader!
*KRAM*
på 12 februari 2009 kl. 18:01
· Permanent länk
Och som svar på din fråga; Nä inget rosa på min grabb.
på 12 februari 2009 kl. 18:33
· Permanent länk
Du har blivit utmanad, kolla min blogg!
kram :smile:
på 12 februari 2009 kl. 18:41
· Permanent länk
Usch vad tråkigt att läsa om Tinca :(, det var längesen jag var inne här så det var ledsamt att läsa att Tinca inte finns mer. Styrkekramar!
på 12 februari 2009 kl. 19:05
· Permanent länk
Ohh beklagar än en gång :(! Förstår smärtan hualigen. Vad vackert du skrivit, samt superfint kort kram
på 13 februari 2009 kl. 01:04
· Permanent länk
Så fint foto och så vackra rader å så stort tomrum…
Jag har svårt att skriva om sådant som är så oerhört tragiskt och känsligt. Jag finner inte orden, jag berörs så starkt. Jag tänker på er och hoppas det kommer en dag när sorgen och saknaden blir en smula lättare att bära.
Kramar
på 13 februari 2009 kl. 11:35
· Permanent länk
Hej Kattis!
Trots att det är många år sedan vi tog bort vår älskade schäfer Pepsi så får jag tillbaka lite av känslan och tårnarna bara rinner när jag tittar på bilderna av Tinca. Trodde i min enfald att det inte skulle kännas så mycket fortfarande…
Kram Susanne
på 17 februari 2009 kl. 19:27
· Permanent länk
Hej igen
Jag är hemskt ledsen att se att ni inte har kvar er vackra Tinca längre, jag kommer ihåg när vi var tvungen att ta bort vår älskade Lady, hon blev 10 år och var en Groendahl, det var de värsta dagarna i vårt liv så jag förstår hur ni känner er.
Det ända positiva jag känner är att jag är glad att vi människor har den möjligheten att ta bort våra djur när de är sjuka, för man vill ju sin bästa vän allt gott.
tänker på er
kram Lisbeth
på 18 februari 2009 kl. 20:24
· Permanent länk
Jag är så ledsen för er skull, vet precis hur hemskt det är att mista sin älskade, bästa vän! Sköt om er!
på 23 februari 2009 kl. 01:03
· Permanent länk
Tinca var otroligt fin och jag förstår att det var tufft! Fantastisk bild!
Ta hand om dig och din familj och glöm inte att Tinca alltid kommer vara med dig…var du än går!
KRAM!
på 03 mars 2009 kl. 21:16
· Permanent länk
Neeej vad är det jag läser :sad: Tinca borta :sad: Är så ledsen för din skull. Vet vad du går igenom. Nu rinner tårarna… Alla människor & hundar man följer här i cyber rymden blir ju personliga på något vis… Underbar bild på din älskade tjej!
BamseKram till dig