Mot New York!
Nu åker vi snart! 
Hundvakt är ordnad, Ztimma ska vara nere hos pappa med sambo i Halmstad och på dagarna är hon hos farmor. Hon kommer få en härlig hotellvistelse med en massa kul hundar att leka med. Husvakt är också ordnat, så ingen tjuv göre sig besvär hos oss inte…
Ztimma får träningsfritt nån vecka, så jag räknar med att alla hjärnceller har arbetat ihop sig när vi sätter igång igen, hihi…
Till något helt annat – igår var det ett år sen älskade Tinca somnade in i mitt knä. Tiden går så fort. Jag tänker på henne varje dag, även om det numera mestadels är de glada minnena som tittar fram. För några veckor sen fick jag hem fotoboken med mina allra bästa bilder på Tinca – om ni inte har provat att göra en fotobok så rekommenderar jag det verkligen!
Snöbus och träning på 11-månadersdagen
Min älskade lilla hund blir idag elva månader. Vi tog med kamera, dummy och tennisboll och gick ner till sjön för att träna och fota lite. Ungarna från mitt jobb var där och hade OS-skidor under tiden så det var massor av intressanta saker för Ztimma att titta på men hon skötte sig alldeles utmärkt. Även om hon var intresserad av vad de höll på med (skidor är så himla kul tycker hon) så försökte hon inte ens smita dit, trots att de var väldigt nära, kul!
De senaste dagarna har Ztimma gjort ganska många framsteg på träningen, framförallt i jakten. Hon förstår mina höger/vänster-tecken bra och även ut-tecknet när hon står vänd mot mig. Stoppsignal med störning runt omkring blir hon bättre och bättre på, och hon söker upp mig för att få lämna av dummyn på ett sätt som hon inte gjort tidigare.
Inomhus tränar vi detaljer – apportering på alla möjliga sätt, ingångar och att hitta rätt fotposition ur alla möjliga lägen. Hon följer mig bättre i mina vänstersnurrar på stället och jag stoppar in ett steg framåt lite då och då för att träna starter. Hon blir bättre och bättre på att hålla fokus på mig även när jag rör mig lite framåt – hon vill så gärna titta framåt. Men bara hon inser vad det är jag vill så ska det nog gå bra. Jag får helt enkelt låta det ta den tid det tar, även om det är så surt att harva på samma ställe. Men jag antar att jag får igen det senare om jag är noga nu. (Å så var det ju det här med tålamod ja…)
I morgon är det ridhusträning igen, jag ska göra upp en plan över vad jag ska träna på så jag är ordentligt förberedd för att få ut maximalt av träningspasset. På kvällen kommer pappa & hans dräktiga wachtel Nelli hit, hon ska flyttas till uppfödaren för att få sin kull där. Kika gärna in på hennes lilla hemsida om ni vill se bilderna från förra kullen som föddes i april-08. Eftersom vi åker till New York nu på onsdag så finns risken att hon hinner valpa innan vi är tillbaka i stan igen, men jag hoppas verkligen att hon håller på sig så jag kan vara med även på denna valpningen! Det var en sån himla häftig upplevelse…
Vid sjöstranden
Det är ju ofattbart vilken tur man har som bor båda några minuters promenad från denna fantastiska miljö!
Iskristaller på sjön
Visst är det häftigt när det börjar bli is på sjöarna? De här bilderna togs den 12 december, då det låg snö på marken men isen ännu inte hade lagt sig på sjön.
Provar nya kameran
Jag har funderat fram och tillbaka på om jag ska ta med min stora systemkamera till New York eller inte, och har till slut bestämt mig för att jag inte ska släpa på den. Under en längre tid har jag också haft tankar på att skaffa mig en liten kompaktkamera som komplement när det inte är så smidigt att ha med min vanliga kamera, och idag bestämde jag mig slutligen. Johan tyckte väl att det var ganska onödigt, men sen har han ju inte nåt fotointresse heller. Klart jag måste ha en kamera som är smidig att ha med i fickan på promenader, resor och fester. Och visst kommer han bli en ivrig användare av ”den lilla svarta”, hihi…
Är ju inte nåt vidare glad i att fota inomhus, men provade några foton på Ztimma i köket såklart. Hittade också ett par bilder från tagna i trädgården strax innan jul när Ztimma leker med en stelfrusen repleksak.
Ztimma och hennes julklapp – en ostoppad kanin köpt på Jul på Liseberg.
Ridhusträning och jaktapportering
Igår gick vi till ridhuset för att träna lydnad igen och Ztimma hade mycket lättare för att koncentrera sig på mig än förra gången. Inte heller var hon särskilt intresserad av det väldoftande underlaget och hon hade en härlig fart och intensitet – lycka! Vi tränade kvarsittande med störning i form av andra hundar som gick runt henne, inkallning, följsamhet, ingångar, apportering vid min sida och ingångar med apportering. Provade även hoppet ett par gånger, tillbakahopp är hon duktig på så vi introducerade även uthoppet. Jag körde en egen platsliggning när de andra tränade på annat och Ztimma låg jättefint.
Idag träffade vi Ulrika & Tizzla för att träna jaktapportering och fick användning för vårt nyinförskaffade Back on Track-täcke! Ztimma fick prova på ett stort sök, Ulrika hade lagt ut 6 dummies i snön, och Ztimma fick tre skick. Jag måste säga att jag är imponerad av hur hon jobbade, vi har aldrig gjort det tidigare men hon hade en härlig intensitet och gick ut fint på djupet. Det var jobbigt för henne att skutta i den djupa snön, men förmodligen ganska kul! Efteråt provade vi några nya närsöksövningar och där var hon ganska överladdad så benen sprang lite snabbare än hjärnan följde med, om man säger så. 
Vi övar vidare på de övningarna – tusen tack Ullis för en härlig träning!
Positivt från dagens träning var att hon satt kvar fint medan andra hundar passerade, och kunde även fortsätta jobba medan människor passerade ganska nära. Duktig tjej! En mindre bra grej var att hon blev tokladdad på Tizzla och pep. INTE bra. Det blev bättre när jag började träna kontakt med henne medan Tizzla jobbade men det märks att vi inte tränat apportering ihop med andra på ett tag nu. Hon hade svårt att hålla sig i skinnet idag på träningen och den sidan har jag inte riktigt sett hos henne tidigare. Bra att hon har hög motivation och fin fart i och för sig, men pipet ska bort och hon ska kunna vänta lugnt utan att jag är rädd att hon smiter iväg för att springa iväg till Tizzla. Ska ta mig en funderare på hur jag ska göra framöver…!
Såhär kunde det sett ut idag om det varit sådär 50 centimeter mindre snö! Fotot taget strax innan jul.
Ztimma snart 11 månader
Ztimma snart 11 månader. Såå tråkigt att hon envisas med att flytta tassarna när man precis ska fota.
Ztimma 10 veckor. Foto: Charlotte Aronsson
Snön ligger fortfarande kvar, det är helt otroligt egentligen, jag minns inte ens när det var så här mycket snö sist! Och det har ju varit vitt på marken hur länge som helst, kul! Så länge det nu tänker vara vinter får gärna snön ligga kvar, snöslask är det värsta jag vet. Sen när våren behagar komma får det gärna gå snabbt! Jag ÄLSKAR våren… Vet ni vad? Häromdagen låg det en kvist från ett träd med decimeterlånga blad som var utslagna… Helfel och galet – undrar hur det kommer sig i den här kylan?!
Ikväll ska jag ut och äta med några tjejer från jobbet, ska bli så himla kul!
Detaljträning
Verkar som att mina tankar om platsliggningen framöver stämmer bra med era tips och idéer! Tack för era ord, de gjorde mig ännu mera säker på att vi ska vara försiktiga framöver.
Efter ridhusträningen i lördags stannade Gizmo kvar här under kvällen och natten. På söndagen var det sedan dags för långpromenad med Charlotte & Bonzo, Ztimma och han leker så himla fint ihop!
Idag har jag och Ztimma tränat i köket, med fokus på ingångar till fotposition, både utan och med apport i munnen. Vi tränade också på starter – att bibehålla ögonkontakten, både när jag snurrade högervarv, vänstervarv och tog ett pyttelitet steg framåt. Det vi tränat hittills är ”här” (följa vid min sida men kan ha uppmärksamheten framåt, ex vid jaktträning och på promenader) och fotposition enbart på ”A4-arket” och ett par steg framåt/åt sidan.
Jag vill ha konstant ögonkontakt vid fotgåendet och en exakt position och eftersom vi tar det i Ztimmas takt har vi inte kommit särskilt snabbt framåt, hihi… Men idag gjorde hon stora framsteg! Hon har haft svårt att bibehålla ögonkontakten samtidigt som vi rör oss, hon kan sitta i evigheter och titta upp på mitt ansikte men så fort vi rör oss tittar hon framåt. Så det viktigaste är förstås att belöna precis när jag startar och innan hon hunnit släppa ögonkontakten. Puh – tur man har en klicker! Nåja, vad gör det om saker och ting tar lång tid så länge man ser framstegen nån gång ibland?
Bild på vår framsida, ljusslingorna i granriset har inte synts på många veckor… Men visst är det härligt med snö!
Ridhusträning
Igår kväll var vi och kikade på hundklubbens ridhustävling. Det var Ztimmas första besök i ridhus och hon var sugen på att hälsa på alla hundar hon såg…Och hundar var det många av förstås. Vi satt mestadels och tittade på elitklassen, men kände inte mer än ett par stycken som tävlade. Konstigt egentligen – massor av folk som var anmälda men nästan inga från vår egen klubb. Nästa år kanske vi är med!
Idag var det dags för ridhusträning tillsammans med bland annat några från Ztimmas dagis. Totalt var vi 11 hundar med varierande kunskaper, mest labradorer men även schäfer, irländsk röd setter, parson russell terrier och en bordercollie. Och så vi förstås. Det tar inte ens 10 minuter att gå från vårt hus till det här ridhuset – perfekt! Ztimmas hjärna fick jobba på högvarv – massor av roliga hundar som man inte fick hälsa på (många av dem umgås hon ju dessutom med på dagis), ochett delikat underlag av smaskigt GODIS som man inte fick äta av. Stackars hund. Till en början var det så mycket att titta på att huvudet snurrade runt på henne, men efter en stund med kontaktträning och följsamhetsövningar började hon koncentrera sig mer på mig. Det var som att någon tryckt på en knapp – från att fokus legat på allting annat i ridhuset blev hon plötsligt mer fokuserad på mig, det syntes så tydligt.
Vi körde träning med fokus på allmänlydnad – hundmöten, kontakt, sitta kvar, följsamhet, ingång till sidan… Det fanns massor av möjligheter att få störning av andra hundar och passa på att träna sånt som man inte kan göra när man inte har många hundar runt omkring. I vanliga fall när jag tränar med andra så är det momentträning vi kör, att få hjälp av någon annan att titta på momenten. Men här var det verkligen fokus på ”vanliga” grejer - otroligt nyttigt! Vi satte hundarna i en ring och det kastades iväg leksaker utan att hundarna skulle springa iväg, och vi körde inkallning med andra hundar som störning. Ztimma fick även prova på lydnadsettans tillbakahopp över hinder och några olika apporteringar.
Platsliggningen blev väldigt rörig med många unga hundar och hårda kommandon från olika förare, vilket gjorde att Ztimma blev osäker och tittade sig runt hela tiden och satte sig upp ett par gånger. Jag ställde mig till slut väldigt nära henne och använder klickern när hon låg och hade fokus på mig. Hon tar åt sig lätt när andra människor höjer sin röst mot sina hundar, så jag måste tänka på det nästa gång.
Är lite fundersam på det här med platsliggningen – Tror ni att en väldigt rörig platsliggning med många kommandon och ”nej” från andra förstör vår träning? Eller funkar det bra om jag är nära henne och visar att det är rätt att hon ligger stilla ändå? Vill inte att platsliggningen ska bli obehaglig för henne, i vanliga fall ligger hon stilla väldigt tryggt.
Sammantaget var det en kanonträning för oss! Momentträning kan vi ju köra själva, men just allmänlydnad, stadga och passivitet är så himla viktigt och kan man få bättre störning än ett gäng unga hundar? Längtar till nästa vecka!
Visst längtar jag tillbaka ibland…
Vilodag med fix
En photoshoppad version av moi!
Idag har jag och Ztimma haft en lugn, skön dag, trots att jag fått mycket gjort. Började med sovmorgon, sedan lång frukost och bok i soffan. Ztimma har blivit borstad, vardagstrimmad och fått klorna klippta. Hon skulle verkligen behöva ett bad också, för hon luktar skunk, men jag väntar till i kväll så hon kan ligga inomhus och torka i lugn och ro hela natten. Eventuellt blir det ett besök på hundklubbens ridhustävling ikväll, har inte bestämt oss ännu.
Och hörrni – om tre veckor befinner vi oss i New York! 
*längtar*
