Farväl min vän
Tack för alla fina stunder!
Många kramar från matte och husse.
Fortsätt gå, jag är alldeles bakom dig.
Vänd dig inte om, du kommer inte att se mig där.
Jag är med dig fast du inte ser mig.
Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om natten.
Jag har det bra nu – så fortsätt gå.
För jag är alldeles bakom dig ändå.
(Författare: Okänd)
på 7 februari, 2009 kl. 17:53
· Permanent länk
Kramen på dig vännen!
på 7 februari, 2009 kl. 18:26
· Permanent länk
Åh vad tråkigt att höra. Massor med kramar!
på 7 februari, 2009 kl. 18:55
· Permanent länk
Tröstande kramar i massor…
Finaste fina Tinca… Alltid så härligt avbildad av matte…
Kram!
på 7 februari, 2009 kl. 19:37
· Permanent länk
Åh vad fint skrivet. Tårarna rinner, det är alltid så fruktansvärd jobbigt att ta farväl…. Många styrke kramar till er!
på 7 februari, 2009 kl. 20:17
· Permanent länk
kram…
på 7 februari, 2009 kl. 21:02
· Permanent länk
Blir rent chockad och bara glor på skärmen…. är det som jag tror att du tagit bort Tinca???
Jag sitter här och tjuter som en gris, jag har inte varit på din sida på länge eftersom jag haft ett antal kraschar med datorn och varit tvungen att köpa ny.
Om det är som jag tolkar det så får du en miljon kramar och en spann med svamp så du kan krama ur tårarna i spannen.
på 7 februari, 2009 kl. 21:18
· Permanent länk
Tinca gumman :sad: Många kramar från mig och blöta pussar från Lukas och Ture.
på 7 februari, 2009 kl. 21:36
· Permanent länk
Vad fint du har skrivit. Vi har tänkt mycket på er och fällt många tårar, men huvudsaken är ju att inte Tinca lider,
hon har nog haft det jobbigt och ni med. Nu har hon det fint i sin hundhimmel. Hej då Tinca.
Många kramar till er från oss.
Farmor och Farfar
på 7 februari, 2009 kl. 22:38
· Permanent länk
Usch, tårarna kommer när jag läser de fina ord du skrivit och jag känner verkligen med er!
Många kramar från oss alla
på 7 februari, 2009 kl. 23:25
· Permanent länk
Nämen… åh så tragiskt. Tänker på dig/er!
Kram…
på 8 februari, 2009 kl. 12:41
· Permanent länk
Men, jag har inte hängt med alls (har inte hunnit läsa en enda blogg på veckor)..
Fy så ledsen jag blir.. Tårarna rinner.. 
KRAMAR!
på 8 februari, 2009 kl. 12:42
· Permanent länk
Åh neeej! Antar att det är för att Tinca har varit sjuk, men det blir ju inte lättare för det. *kramar om i massor* :sad:
på 8 februari, 2009 kl. 15:27
· Permanent länk
Vad ledsamt
Tänker på er.
kramar ifrån Jeanette & 4-benta.
på 8 februari, 2009 kl. 17:47
· Permanent länk
Tänker på dig! sköt om er. Kram o tass.
på 8 februari, 2009 kl. 19:26
· Permanent länk
När jag läste din kommentar hos mig tårades mina ögon. När jag läser ditt fina inlägg här om Tinca börjar tårarna rinna. Vad vackert skrivet och jag beklagar verkligen sorgen. Det var inte länge sedan vi tog bort vår afghanhund och minnena om hur det kändes när hon somnade in framför oss hos veterinären är så färska. Jag känner med er!! Tinca kan tacka er tusenfalt för kärleken och det fina livet hon fått
Massor av kramar till er!
Sofie
på 8 februari, 2009 kl. 19:42
· Permanent länk
Vad ledsamt att läsa om Tinca :sad: Vet ju att hon inte var så kry, känner ju igen situationen från min förra hund som inte heller fick vara frisk och det var svårt att veta och bestämma när han skulle få gå vidare.
Första tiden efteråt var hemsk men efter ett par veckor kände jag mer och mer att jag valt rätt för honom.
Hon har det bra nu och även om hon inte är här fysiskt finns hon med er ändå.
Många kramar!!
/Jessica
på 8 februari, 2009 kl. 22:18
· Permanent länk
Tänker på några otroligt fina ord ur en riktig favoritsång med Coldplay:
”Those who are dead are not dead, they are just living in our head…”.
& minnet av Tinca lever för alltid vidare hos er & i alla de vackra bilder vi fått njuta av här på sidan.
Men det kniper i magen & tårarna svider bakom ögonlocken. Ikväll ska jag hålla extra hårt i min lilla Molly. Det är så lätt att glömma vilken kort tid vi faktiskt har tillsammans med våra älskade fyrbenta vänner…
Många tröstande kramar till er!
på 8 februari, 2009 kl. 22:24
· Permanent länk
Jag vet precis hur det känns och det är det tyngsta och svåraste ansvaret vi har att ta som djurägare. Jag vet att du gjorde helt rätt. Även om det är tungt nu, så kommer en dag då du kan minnas med ett leende och utan smärta.
Kram Ingrid
på 9 februari, 2009 kl. 07:28
· Permanent länk
Usch, verkligen inte roligt att behöva ta ett sådant beslut. Men nu vet ni iallafall att hon får springa runt på ängarna helt frisk och kry.
Jag tänker verkligen på dig Kattis och är själv ledsen idag då jag träffat Tinca en del och vet att hon var en himla mysig och go hund.
Stor kram, och hälsa Johan…
på 9 februari, 2009 kl. 09:21
· Permanent länk
Men åhh!! Det gör ont i mitt hjärta nu!! Vilket fint inlägg! Jag tänker på er! Stora kramar!!
på 9 februari, 2009 kl. 10:54
· Permanent länk
Jo jag förstår det… satt med tårar i ögonen när jag läste den underbara dikten…
Ne, usch,… tycker det är hemskt. Tror ingen kan förstå vilken jobbig känsla det är att ta ett sånt här beslut…
på 9 februari, 2009 kl. 12:56
· Permanent länk
*skickar en bunt kramar*
:sad:
på 9 februari, 2009 kl. 14:06
· Permanent länk
Älskade änglavän…så fint. Jag bara tjuter, på jobbet. Många kramar mamz
på 9 februari, 2009 kl. 16:23
· Permanent länk
Nää vad tråkigt ! Tänker på Dig ! Vet precis hur det känns och jag läste oxå den fina dikten !!
Det hjälper ju inte vad andra än säger eller skriver, men du ska verkligen veta att vi är många som känner med dig !
KRAAAMAR
på 9 februari, 2009 kl. 16:36
· Permanent länk
Ååå tänker på er!Stor kram från mej!
tina
på 9 februari, 2009 kl. 17:54
· Permanent länk
Tack för dina inlägg på vår sida, det värmer alltid ”med goa kommentarer”!
Tävlingen gick jättebra och jag är mäktad stolt över min lilla Schäfer tjej.
Vill vill oxå skicka er en massa Kramar & Tassar, våran famn & dörr står alltid öppen oavsett tidpunkt på dygnet!!!
Har försökt att skriva här på din sida tidigare men det tycks inte funka…. så vi gör ett nytt försök igen men du kanske får många meddelande från oss som är lika….??!!
KRAMAR & TASSAR
Fia, Disa & Siri
på 9 februari, 2009 kl. 18:42
· Permanent länk
vilka underbara bilder och ord du har. Ibland är livet tungt. Känner med er.
Kram
på 9 februari, 2009 kl. 18:52
· Permanent länk
Ohhhhhh skickar en stor fång kramar till er
beklagar verkligen. vad vacker dikt förresten KRAAAAAAAAAAM
på 9 februari, 2009 kl. 20:36
· Permanent länk
Jag beklagar sorgen!
på 9 februari, 2009 kl. 20:40
· Permanent länk
Är så ledsen för er skull! Det känns inte som det var så länge sen jag själv gick igenom det… Det är så fruktansvärt jobbigt när man ältar fram och tillbaka – är det dags, eller ska man vänta!? För mig kändes det ändå på sätt o vis som en lättnad när beslutet väl var fattat och man till slut har gjort det och bara har minnena kvar…Hoppas ni har samma känsla!
Många kramar
H
på 9 februari, 2009 kl. 21:33
· Permanent länk
Dem är änglahundar nu. Precis innan jul var vi tvugna att låta vår lilla Ally gå till himlen också.. Fel på njurarna och det var nog det värsta jag har varit med om tror jag. Att behöva se det livet försvinna ifrån oss här på jorden. Men hon har det bättre där hon är nu, hon mår bättre och hon är en änglahund.Jag är alldeles säker på att Tinca är en utav himlens finaste hundar!
på 9 februari, 2009 kl. 22:40
· Permanent länk
finaste tincatjejen, är glad att jag fick träffa henne i somras. känner och förstår så väl hur mycket sorg ni har i era hjärtan just nu. även om det känns svårt så kommer det med tiden att lätta och beslutet kommer att kännas mer och mer rätt. nu kan karlsson och tinca springa på gröna ängar tillsammans i all evighet. och i all evighet kommer de att finnas med i våra hjärtan. :sad:
kram!
på 10 februari, 2009 kl. 14:40
· Permanent länk
Hur mår du???
Tänker på dig…
på 10 februari, 2009 kl. 18:47
· Permanent länk
Utan att ens ha träffat henne eller varit inne på er sida tidigare så rinner tårarna. :sad:
Underbar dikt till en underbart vacker hund. En blick som säger allt om hur fantastisk hon måste ha varit att ha hos sig.
Stor kram till er!
på 10 februari, 2009 kl. 20:07
· Permanent länk
Snyft…. Jag beklagar verkligen sorgen!! :sad: Har själv mist en hund en gång och jag vet hur det känns. EN stor styrkekram till er!
på 10 februari, 2009 kl. 20:35
· Permanent länk
Stor kram till dig! Vilken dikt, så fin och så sorgligt!
på 10 februari, 2009 kl. 21:11
· Permanent länk
Tiden med våra fyrfota vänner är kort..Tänker på er och känner med er… Saknad..
på 10 februari, 2009 kl. 21:54
· Permanent länk
Tänker på er!
på 11 februari, 2009 kl. 12:27
· Permanent länk
Hej Kattis! Oh det är med sorg i hjärtat jag läser dina rader. Jag vet hur jobbigt det är och saknaden är bara så stor nu. Man saknar allt, stegen av dom, ljudet av dom, den kalla och blöta nosen och allt det där är nu ett vackert minne. Jag har en dikt som jag har läst för längesen när min hund somnade in.
Kram Marie
Do not stand at my grave and weep;
I am not there. I do not sleep.
I am thousands winds that blow.
I am the diamond glints on snow.
I am the sunlight on ripened grain.
I am the gentle autumn rain.
When you awaken in the morning’s hush
I am the swift uplifting rush of quiet birds
In circled flight.
I am the soft stars that shine at night.
Do not stand at my grave and cry;
I am not there. I did not die.
- Native American Indian Poem -
på 11 februari, 2009 kl. 14:02
· Permanent länk
Hej Kattarina!
Annas adress låg kvar här så jag skickade ett meddelande via den men vet inte om det fungerade?
Åh, så tråkig, blev hon sämre? Inget trevligt beslut men jag är övertygad om att ni gjorde rätt. Gläds åt alla de stunder och allt kul ni haft med henne och minns dem.
Hörde via mail från din mor att det ändå blev ett lugnt och värdigt slut, mycket tack vare din fars nya flickvän. Som tröst i bedrövelsen så såg jag också att ni blivit med hus?
Ett stort GRATTIS till det.
Hälsa så mycket till Johan.
Kram
P-G
på 11 februari, 2009 kl. 22:00
· Permanent länk
Gråter med er…
/C.
på 12 februari, 2009 kl. 21:33
· Permanent länk
Åh… så ledsamt. Jag har ju bara träffat Tinca (och dig) en gång och jag vet att hon inte var helt frisk men det är otroligt tråkigt att höra att ni var tvungna att ta det här svåra beslutet. Absolut värsta saken med att vara djurägare… :sad: Tänker på er!
på 13 februari, 2009 kl. 00:51
· Permanent länk
Dina ord och innebörden av att din Tinca har somnat in fick mina ögon att tåras och jag blev så himla ledsen. Jag känner inte dig eller Tinca, men jag känner med dig och det gör ont i mitt hjärta. Jag beklagar verkligen och sänder varma hälsningar och kramar till dig/er.
på 13 februari, 2009 kl. 16:53
· Permanent länk
Men fy Kattis.. det var med tårar rinnande som jag läste ditt inlägg i min blogg..
Jag lider med dig, vet vad du går igenom. Jag tänker/saknar fortfarande Quint.. Det är ett tomrum som aldrig läker ihop!
Men du gjorde rätt!
Det är det enda du kan tänka på nu.. Nu har hon inte ont nånstans utan mår som den prinsessa hon är & springer & leker nånstans!
Massa kramar från oss Alla