Ztimmalainen

Några bilder från förra helgen i Halmstad med härlig värme, underbara valpar, god mat och härligt sällskap. :) Ztimma var nog lite tjurig när hon inte fick springa iväg och hälsa på alla fina valpar som sprang runt i rastgården. ;)

Det blir inte mÃ¥nga foton pÃ¥ Ztimma annars för tillfället, vi gör ju inte sÃ¥ mycket och vanliga promenadfoton är inte särskilt kul, tycker jag. VÃ¥ra bad-ställen ligger i skugga och i skogen är det inte heller optimalt att fota, och pÃ¥ ängarna är det ju inte sÃ¥ smidigt att hÃ¥lla till med vagnen i släptÃ¥g. Dessutom är vÃ¥r stora öppna gräsplan här i närheten invaderad av en massa badgäster, konstigt att badplatsen inte funkar till hundträning & rastning längre… :P

29 bast


Alicia provrider Ztimma. :)

Helgen har tillbringats i Halmstad hos pappa/morfar Bengt, och vädergudarna bjöd pÃ¥ fantastiskt väder hela helgen. PÃ¥ lördagen fyllde jag Ã¥r och pappa bjöd pÃ¥ födelsedagsmiddag, mums! PÃ¥ förmiddagen fick Ztimma en rejäl stöt av ett elstängsel och var sedan helt skum hela dagen, vÃ¥gade inte lämna oss en meter ens och ville helst klättra upp i knät eller trycka sig tätt intill oss. Jag började undra om det hade blivit nÃ¥n slags kortslutning i hjärnan pÃ¥ henne men fick sedan höra att det ”bara” sätter sig pÃ¥ psyket. Som tur var sÃ¥ botade nattens sömn hennes psykiska besvär och idag har hon varit precis som vanligt, puh. Hon kommer garanterat ha problem när vi passerar den där hagen nästa gÃ¥ng, hon är väldigt känslig när det gäller smärta och har tydliga minnesbilder frÃ¥n platsen där hon fick sin förra stöt (ett vildsvinsstängsel som satt en decimeter ovanför marken).

En del av tiden tillbringade jag med pappas wachtelhund Nellis valpar, som nu blivit 7 veckor. :love: Helt underbara var dom och jag passade förstås på att fota dom en massa. :) Brunskimmeln Onyx, som kommer kallas Chaplin, ska stanna kvar hos pappa och förhoppningsvis blir han en jaktstjärna om några år. :) Fler bilder kommer på valparna framöver!

Lille Chaplin, som ska stanna hos sin mor Nelli.

Vattenapportering

Ztimma apporterar dummy. Fotot taget i höstas.

Med risk att förvÃ¥na er mÃ¥ste jag ju berätta att jag och Ztimma tränade lite apportering i lördags! :) Vi gick ner till sjön och började med ett linjetag bort frÃ¥n vattnet, och jag tror knappt att Ztimma skött sig bättre nÃ¥gon gÃ¥ng förut. Att vila oss i form kanske är vÃ¥r melodi. ;) Hon hade en vansinnig fart ut, tog apporten i farten och kastade sig om och kom tillbaka lika snabbt. Jag stod helt mÃ¥llös och glömde nästan ta emot henne när hon kom. Efter lite ”här”-gÃ¥ende ner mot vattnet och en stunds kvarsittande fick hon apportera en dummy nÃ¥gra gÃ¥nger. Hon tvekar inte när hon hoppar i vattnet längre (ni minns väl hur vi kämpade med det innan spärren släppte under SkellefteÃ¥-resan förra sommaren?), men hon undersöker först med en tass och ser om hon bottnar innan hon kastar sig i, och det är väl sunt. ;) Ã…hh, vilken lycklig hund hon var! Om jag nu mÃ¥ste hitta nÃ¥got negativt sÃ¥ var det att hon ville skaka sig direkt när hon kom upp ur vattnet utan att lämna av apporten först, sÃ¥ det fÃ¥r vi träna pÃ¥. Det kan inte vara lätt att komma ihÃ¥g alla regler efter alla mÃ¥naders träningsuppehÃ¥ll. :) PÃ¥ väg tillbaka fick hon nÃ¥gra markeringar och ett par sök i öppen skogsmark och hon jobbade otroligt fint. Vilken tjej! Det är nästan sÃ¥ jag fÃ¥r träningsmotivationen tillbaka, hihi.

Kameran låg kvar hemma så jag bjuder på ett foto från i höstas, inlägg utan foton är så trista. :)

Ztimma på dagens promenad


Ztimma 26 mÃ¥nader, som fällt kopiösa mängder päls men ändÃ¥ har en del kvar…

Idag tog jag med mig Alicia, barnvagn, kamera och Ztimma ut i skogen pÃ¥ en 1,5 timme lÃ¥ng runda i skogsmiljö runt sjön, med massor av rötter att ta oss över. Jag kanske ändrar promenadslingan lite nästa gÃ¥ng, hihi. ;) Hur som helst, Ztimma fick springa mycket och även bada i sjön sÃ¥ hon var nöjd. Hon fäller fortfarande mycket men den mesta pälsen är faktiskt borta, även om man inte kan tro det när man tittar pÃ¥ hennes svans…

Sov gott MÃ¥lle

Idag har världens finaste Målle somnat in. Mina tankar går till pappa men även till farmor & farfar som hade ett alldeles speciellt band till honom.

Tack för den här tiden MÃ¥lle, ge Tinca en puss frÃ¥n mig… :love:


Tålmodiga Målle undrar vad liten Ztimma håller på med, när hon hoppar upp för att rida på honom.


Bild från 2006 på Tinca och Målle.


Nelli och MÃ¥lle (med tungan ute) vid havet.


”The Legend of the Rainbow Bridge” by Paul C. Dahm.

Just this side of heaven is a place called the Rainbow Bridge. When an animal dies who has been especially close to someone here, the pet goes to Rainbow Bridge. There are meadows and hills for all our special friends so they can run and play together. There is plenty of food, water and sunshine, and our friends are warm and comfortable.

All the animals who had been ill or old are restored to health and vigor; those who were hurt or maimed are made whole and strong again, just as we remember them in our dreams of days gone by. The animals are happy and content, except for one small thing: They each miss someone very special to them who had to be left behind. They all run and play together, but the day comes when one suddenly stops and looks into the distance. His bright eyes are intent; his eager body quivers. Suddenly he begins to run from the group, flying over the green grass, his legs carrying him faster and faster.

You have been spotted, and when you and your special friend finally meet, you cling to each other in joyous reunion, never to be parted again. The happy kisses rain upon your face; your hands again caress that beloved head and you look once more into the trusting eyes of your pet, so long gone from your life but never absent from your heart.

Then you cross Rainbow Bridge together.

– – –

Fortsätt gå, jag är alldeles bakom dig.
Vänd dig inte om, du kommer inte att se mig där.
Jag är med dig fast du inte ser mig.
Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om natten.
Jag har det bra nu – så fortsätt gå.
För jag är alldeles bakom dig ändå.
(Författare: Okänd)

Ztimma och Svea


Ztimma och Svea hälsar på varandra för första gången.


Jag älskar hennes pälsiga svans!

Idag har vi gått en riktigt lång promenad i det underbara vädret med Carin, hennes 5,5 månader gamla son och boxern Svea. Ztimma och Svea fick träffas för första gången och det funkade alldeles utmärkt. Efter promenaden följde vi med Carin hem i några timmar innan vi fortsatte promenaden hemåt, jag med ett skoskav som inte är av denna värld. :( Tack Carin för en jättehärlig dag!

Dagens Ztimma


Ztimma har visst glömt vad ”ut”-kommandot betyder, och springer iväg och lägger sig fint i snön och väntar pÃ¥ belöning. ;)


”Meeeeh – jag spanar ju bara lite…”

Promenad i solskenet idag och kameran fick följa med sÃ¥ Ztimma fick posera lite. ;) Hon är inte särskilt road av det och vänder oftast bort blicken. Försökte fÃ¥ henne att springa iväg en bit ut pÃ¥ en Ã¥ker sÃ¥ att jag skulle kunna fÃ¥ lite bilder pÃ¥ henne när hon sprang mot mig, men den lilla damen hade visst glömt bort vad man gör när man hör ”uuuut” och sprang nÃ¥gra meter och kastade sig ner i backen och var jättenöjd. :) Lilla sötnosen, det är visst dags att börja träna igen!

För ett par dagar sen fick hon sig ett välbehövt bad, klorna blev klippta och hon fick en vardagstrimning där framförallt pälsen pÃ¥ halsen och bakhasorna försvann – skööönt!