Ja, nästan femton mÃ¥nader efter mitt senaste ”riktiga” skrivna inlägg här i bloggen, är jag nu tillbaka. Förutom ett par fotograferingar jag gjort har det i stort sett enbart varit instagrambilder här sedan dess. Det senaste halvÃ¥ret har bloggen helt varit tyst. Jag visste inte alls vad jag ville med bloggen. Jag hade varken lust, tid eller ork att sätta mig vid datorn och skriva. När barnen väl somnat för kvällen var det inte datorn jag längtade efter direkt. Jag instagrammade dock flitigt och länkade bilderna hit sÃ¥ släkten kunde följa oss via bilder även om jag aldrig skrev nÃ¥got. Däremot kändes det fel att lägga ut sÃ¥ mÃ¥nga bilder frÃ¥n vÃ¥r vardag och pÃ¥ barnen, utan att ha nÃ¥gon koll pÃ¥ vilka som besökte bloggen. PÃ¥ Instagram har jag ett lÃ¥st konto. SÃ¥ jag stoppade instagrambilderna och bloggen blev tyst.

Varför är jag tillbaka då? Jag vet inte. De senaste veckorna har blogglusten smugit sig på. Jag har börjat längta efter att skriva igen. Och jag har saknat dokumentationen som bloggen innebär. Saknat den massor. Men inte haft någon ork att ta tag i det. 1,5 år har gått och jag har ingen skriven dokumentation alls. Sorgligt. Jag som bloggat i så många år. Första hemsidan gjorde jag 2003 och sen dess har jag hållit igång med ord & bild. Vilken otrolig tur att jag åtminstone har instagrammat flitigt! För den stora kameran har legat undanstoppad. I stort sett orörd under hela tiden. Ännu mer sorgligt. Jag som älskar att fota. Att redigera bilder. Att publicera och dokumentera. Men jag inser också att det roligaste med att fotografera är att redigera. Och redigering av fotona tar mycket tid och den tiden har jag prioriterat annat på.

Ska det bli ändring nu? Jag hoppas det. Jag ska försöka. Åtminstone för min egen skull. Och för barnens, att dom ska få ha fina bilder som minne. Och att jag ska kunna komma ihåg saker från deras barndom.

Finns det någon kvar som besöker min blogg efter all denna tid? Om du trogna besökare fortfarande finns kvar, skriv gärna en rad så jag vet!

Kram på er!