Ztimma i höstlöven (med ett litet strå på nosen).
Vill börja med att tacka för kommentarerna till Vem bryr sig…egentligen? Jag fick upp ögonen för ett par nya personer, vilket såklart är jättekul! Det är förstås ändå många som jag inte vet vilka ni är, och om det är viktigt att ha full koll får jag väl låsa hela bloggen. Och det vore ju tråkigt… Så, fortsätt ni att hålla er hemliga! 
I lördags var vi nere i stugan och Ztimma fick spåra. Husse la ut ett 200-metersspår på en äng, med två vinklar och sex pinnar. Vi skulle prova med pinnar i spåret och belöna om hon markerade. Hon skulle också få prova att spåra i lina istället för i koppel. Spåret fick ligga ungefär 40 minuter och under tiden tränade jag lite apportering. Ztimma var lite konstig och kunde låta bli att ta leksaken och istället ställa sig och nosa, och lika flurrig var hon under hela apporteringsträningen. Hennes minne fanns inte med under träningen och ställde till det lite i vårt samarbete, exempelvis tycker inte matten att det är okej att Z ställer sig för att nosa på en fläck när matten sagt apport. Vi lyckades till slut med övningarna men känslan av en ”sur” träning fanns kvar. Inte så smart av mig att träna ordentligt innan spåret, för den lilla donnans hjärnceller tog nog semester sen.
Spåret gick inte särskilt bra, egentligen det första ”bakslag” vi haft sen vi påbörjade spårträningen. De första 50 metrarna gick hon jättefint och hon markerade de två pinnarna på första sträckan, belöning i form av korv utdelades. Efter första vinkeln (en mjuk vänsterböj) spårade hon okej en bit till, men vid tredje pinnen började hon leta harpluttar. Till en början lät jag henne hållas, men efter en bra stund av bajsätande sa jag faktiskt till damen att lägga av. Hon fortsatte spåret en stund men såg mer ut som att vara på promenad och flurrade runt, och fortsatte sen leta harpluttar. SUCK! Egentligen kanske jag skulle brutit spåret, men man vill ju ändå lyckas och inte avsluta när det går dåligt. Hon spårade lite halvbra och gick över övriga pinnar. Ville absolut inte sluta på det sättet utan la sedan ut ett kort spår, typ 10 meter långt med tre pinnar i. Dessa markerade hon (konstigt att dessa dög?) och fick megabelöning.
Tankar om spåret:
– Mycket vilt som vandrat runt på ängen och mycket bajs som störde?
– Överansträngda hjärnceller som inte orkade mer än de första 50 metrarna efter att vi tränat apportering ett tag innan?
– Störde linan henne? Hon trampade på den ibland och verkade inte helt bekväm. Hon hade kanske 3 meters lina att röra sig i, men upplevdes mer som att hon var ute på promenad än att hon låg på fint som hon gjort i kopplet.
– Påverkade vinden? Jag märkte inte av någon vind varken när vi la ut spåret eller när vi skulle gå det, men som Ulrika sa: Vind finns det alltid.
– Var pinnarna i spåret ointressanta? Tror inte det eftersom hon markerade de första två väldigt fint.
Nästa spår vi lägger ska vara kort och motivationshöjande, jag ska tänka på att inte träna något annat precis innan och jag ska fortsätta att träna pinnmarkeringar separat. Det kommer att bli älgkött som belöning, ingen hund kan motstå älgkött…
Hej, Ska ni köra Z på viltspår sen eller ni ska köra sånt vad det nu heter…. som man kör på bruks…. hmmm hittar inte just nu vad det heter men du fattar nog vad jag menar….
Vi har alltid kört på viltspår med våra eftersom dom ska kunna gå eftersök vid jakt eller olycka osv… men det kanske inte skiljer så mycket träningsmässigt som det du gör?? I början är det viktigt att det inte ligger för länge för dofttunneln får inte bli för liten ibörjan när man tränar in det, sen även att man har lite extra blod ibörjan vid inlärning, kanske du kan gnida in pinnen i leverpastej eller nåt annat gott som motsvarighet???
Det är bra om dom inte drar i spårlinan utan jobbar systematiskt och ganska självständigt, vi har hela tiden lyckats med att få dragmonster i spårlinan men störda av släpande lina råkar vi aldrig ut för eftersom det är dragmonster vi har.
Det finns så oerhört mycket som påverkar träningen, bla hundens ålder… är hon inne i en period nu när hon växer extra mycket eller nära att börja löpa osv…
Kommer du på nån lösning så skriv gärna ner den så man får följa händelseförloppet, det är alltid spännande med problemlösning.
Löp på gång kanske? Kan få den mest skärpta ungtik att flumma iväg…
Kanske även Ztimma har höstlov(matte kanske avger siit höstlov) hahaha.
Men det går ju upp och ner med allt, så man kan nog inte alltid vänta sig att det ska gå spik rakt upp hela tiden.
Jag tycker faktitiskt att hon är jätteduktig, hon är ju ej så gammal än.
Lycka till i fortsättningen.
Ha en bra vecka och massor av kramar.
Jag skickade en kommentar för en stund sedan, var har den tagi för väg?
Kramar och ha en bra vecka.
Bara en tanke. När jag arbetar med en hund i inlärningsfas försöker jag att aldrig blanda flera discipliner samma dag, kanske inte ens samma tidsperiod, vecka eller mer…
Sen apropå spårets liggtid som nån skrev om, inom bruksspåret är det väl snarare så att en längre liggtid dvs1.5-2 timmar är att föredra då inte spåret flyger omkring i luften utan lagt sig bättre på backen..
Sen upplever jag att Zingel också är disträ vissa dagar just nu, som om könsmognaden redan är på ingång, har aldrig varit med om att någon av mina hundar kommit i könsmognad så tidigt, men de kanske är tidiga med allt våra små stjärnor.. ;-)
Kram Lena
Kul det är med allas tankar….. Jag tror som Lena att det är bra med en längre liggtid.
Sen har jag tränat olika saker samma dag från hon var liten men med lite längre pauser mellan.
Tänk på att det är bara vi som ser det som ett misslyckande, inte hunden.
Ler åt din mening -ville absolut inte sluta på det sättet…. känner igen mig själv :grin:
Nästa spår kommer bli kanon med älgkött!
Jag gillar bilden! Jag satt och tittade på den en lång stund.
jag tränade massor med minisök med pinnarna för att få upp intresset för dem med idun, för hon totalignorerade dem i början. och efter bara två små sök på dem på ett litet område så började hon plocka upp varje pinne i spåret! det hade liksom klickat för henne vad jag ville.
och extra skönt att hon till och med plockade upp dem och lämnade av till mig, inte bara markerade dem och fortsatte spåra. tycker jag. 
sen är ju ztimma i den åldern då det brukar kunna bli lite konflikter när man tränar, hon är ju så ung. vet inte hur många gånger jag gjort som dig (det är lätt att vara efterklok) och fortsatt för att man vill lyckas. men ibland är det nog bara att inse att man måste tygla sig själv och avbryta. man kan ju alltid träna lite passivitet i skogen bara. sånt är man oftast allt för dålig på att göra tyvärr.
lycka till!