Sitter och tittar ut genom fönstret, himlen är grå, men fortfarande finns det härliga färger kvar. Grannens rönnbär i mörkaste rött, några orangeröda löv som ännu inte fallit av från häcken. Vårt japanska körsbärsträd vars blad mer och mer skiftar i gult och orange. En del buskar och träd har fortfarande sina kläder på, än är de inte helt nakna… Men snart, snart är det tomt. Grenarna står ensamma kvar i blåsten, löven har fallit av och bildar täta mattor på marken. Färgerna som finns kvar är grått och brunt, om nu det kan kallas för färger? Än är det inte dags, än finns det hopp om soliga, vackra dagar med härliga höstfärger. Njut! 
Jo men det är ju faktiskt så. Det ger super mycket. Jag tycker det är kul att ha träningskompisar som man håller ihop med och kör tillsammans med. Som jag och Fia. Vi har samma tänkt och gillar att lägga upp träningen på samma vis osv. Men ibland behöver man komma iväg, få lite andra ögon på sig. Hitta nya sätt och metoder. Som även jag sen kan dela med mig av till Fia.
Jag och Fia ska under våren antagligen åka till Mona Kjernholm och träna. Du kanske ska hänga på då?
Kram
håller med, än finns det hopp. väderfarbrorn på tv4s nyhetsmorgon sa idag att det skulle bli fint hos oss på onsdag.
just nu är det bara grått och trist och lite regn. menmen. det är inte så länge till onsdag. 