Ztimma röjer runt på fältet, jagad av Tizzla som hamnat utanför bilden.

Full koll på Tizzla…

Lite trött blev hon allt, den lilla damen… Foto: Ulrika Lindor

Förberedelser inför spåret. Foto: Ulrika Lindor

I lördags var vi ju och spårade med Ulrika, Mats och Petra. Ulrika skickade några foton till mig och jag älskar verkligen hennes hundbilder! Mitt nya projekt efter den spårträningen var att introducera ”pinnarna”, alltså de små apporter som ligger i spåret för er som inte är insatta i hundvärlden. Sagt och gjort, igår gav vi oss ut i regnet, med fickorna fulla av spårpinnar, ost i snusdosa, klicker och boll i snöre. Under tiden som jag gick en minirunda i skogen och la ut ett ”pinnspår” (fem pinnar med kanske fem meters mellanrum), fick Ztimma sitta och vänta bunden i ett träd. Hon var jätteduktig, lugn och tyst. Sen tog jag med mig Z i koppel och bara gick min lilla runda igen, för att se om hon markerade pinnarna. Hon tvärstannade när hon kände vittringen av pinnen och nosade på den, jag klickade och då plockade hon upp den och gav till mig, gullehund! Byte med ost och sen fortsatte hon självmant framåt i mina fotspår, lugnt och harmoniskt men med mer intensitet och intresse för varje pinne hon hittade. Vi gjorde om övningen en gång till, men jag la den här gången ut 7 pinnar. Hon markerade och plockade upp allihopa utom fjärde pinnen, som hon duttade nosen vid och bara gick vidare. Det är inget jag lägger någon vikt vid, men undrar varför hon inte plockade den men tog alla andra? Är jättenöjd med träningen!

Vi fortsatte promenaden och tränade lite på stoppsignal och inkallning med visselpipan, och vågade oss på en helt ny stig. Ni som känner mig vet säkert att mitt lokalsinne är totalt kasst och att jag är värdelös på att hitta rätt. Vi strosade vidare i skogen och även om vi förstås inte kom ut där jag väntade mig, så så kände jag ändå igen mig och vi kunde hitta tillbaka utan problem. Efteråt var jag så himla nöjd över att jag hittade just den platsen, för kolla in miljön på bilden här nedanför, visst är det otroligt vackert?! Dit ska jag gå igen så snart jag är hemma och det är ljust!

Ztimma i en otroligt mysig miljö, visst är det lite sagolikt? (Fotot är taget med min mobil.)

Idag tog vi ett litet träningspass i trädgården; först Lkl1-apporteringar (sitta vid min sida, låta bli apporten när jag håller fram, ta på mitt kommando, hålla fast, släppa på mitt kommando). Efter några övningar jobbade vi vidare med spontana gripanden och snabba inleveranser, med kamptrasa som belöning och det var lyckat! Vi tränade också på inkallningsingångar och där tror jag det föll ner en liten polett i damens huvud, för hon gjorde ett par riktigt snygga ingångar till min sida helt av sig själv. Kamptrasan gav mycket resultat idag!

Ibland är hon ganska ”korkad” och det känns som att vi står och stampar utan att komma någonstans, men så rätt vad det är så tar hon ett jättekliv framåt. Kul!

Ztimma bland höstlöven. (Fotot är taget med min mobil.)