Igår körde vi två korta träningspass, det första var inne i huset när Z var helpigg, hungrig och väldigt sugen på att hitta på något. Vi tränade snabba gripanden och att vända upp och komma tillbaka till mig direkt – funkade jättebra! Vi körde också några enkla linjetag på kanske 6 meters avstånd. Några inkallningar och stoppkommandon med visselpipan  körde vi också. Sen testade jag av stoppkommandot genom att släppa henne ”varsågod” på en boll som låg en bit bort och visslade när hon var på väg dit, hon tvärnitade och sökte kontakt med mig! Tänk att en sån liten grej kan ge så stor glädje!  

På kvällspromenaden gick vi till en fotbollsplan här på området. Den är inhängnad på tre sidor, väldigt tacksamt då man inte behöver vara orolig över att hunden ska komma ut på bilvägen särskilt lätt. Det rör sig många barn och hundar runt fotbollsplanen/lekplatsen och det är ju bra störning. Idag var vi själva där och började med att gå ”här”, Ztimma skötte sig jättefint. Jag kan inte säga att vi tränat särskilt mycket på att hon ska gå just vid sidan, men hon gör det ganska naturligt ändå! Självklart kommer det att bli mer och mer säkert ju mer vi tränar på det, men jag är ändå överraskad över att hon är så snabblärd, det är som att hon vet hur hon ska göra även om vi inte tränat på det. Svårt att förklara, det är mer en känsla jag har. Hon är väldigt lyhörd och uppmärksam på mig, och betydligt enklare att korrigera än vad Tinca var. Hon vill göra rätt, och lär sig snabbt vad det är jag gillar att hon gör, exempelvis att gå vid sidan, sitta i fotposition, gå fint i koppel och en massa andra saker, även om vi inte medvetet tränar det. Jag vill att träningen ska vara positiv och korrigerar därför inte, men om vi tränar på att hon ska gå vid sidan och hon går för långt fram kan jag lyfta tillbaka henne till rätt position. Det räcker, sen är hon väldigt lyhörd på mina signaler, vilket gör att det är lätt att berömma och belöna rätt beteende. Hon är himla härlig!

Nåja, träningen på fotbollsplanen var det ja! Det är lätt att sväva ut när tankarna far runt i huvudet och alla ord vill skrivas ner helst på samma gång. Jag tog fram en dummy och kastade iväg den en bit för att få upp motivationen och farten hos Z. Hon grep den direkt och vände upp mot mig, härligt! All träning ger resultat! Sen var det dags för linjetag på kanske 10 meters håll. På väg bort från apporten försvann uppmärksamheten iväg på nåt annat spännande, så hon fokuserade inte alls på apporten. Vi fick göra om och korta ner avståndet några meter och då gick det bra. Hon har fått upp en härlig fart i apporterandet, och farten in blir också bättre och bättre. Vi jobbar också på att hon ska ha glädje i sitt avlämnande och att hon inte ska komma bara nästan hela vägen fram till mig för att hon hellre vill ha apporten själv. Jag försöker att röra mig bakåt direkt när hon plockat apporten för att få mer dragning till mig och det funkar bra.

Vi  fick också utmärkt störning i form av en gubbe med tax som spatserade längs med stängslet och stannade för att titta på oss. Jag tog chansen att träna ”sitt kvar” med störning, och Ztimma var jätteduktig! Jag rörde mig inom en 3-metersradie från henne och gick tillbaka och belönade lite då och då. Hon fick också hämta ett par dummies med taxen som störning, och då tittade hon inte ens åt hunden!

Häromdagen var vi på framsidan och från en grannträdgård sprang ett barn ut på gatan, Z älskar barn och tänkte sticka dit direkt. Jag ropade ”nej” och smällde till med mina händer och hon tvärnitade. Fullt beröm och glad matte. Det är så skönt när jag känner att det går lätt att bryta henne, ju mer jag kan lita på att hon lyssnar på mig, desto mera kan hon vara lös och desto mera utmaningar kan hon få.

Idag fick vi äntligen tillbaka vår metallapport som varit utlånad en längre tid. Ztimma plockade upp den direkt, väldigt nöjd och glad. Hon fick hämta den ett par gånger och vände upp direkt mot mig. Ni vet ju alla vilka problem vi hade i början med apporteringen, men nu känns det så himla långt bort! Nu flyter det ju verkligen på, och jag bara njuter!

Det sägs ju att även solen har sina fläckar – undrar just vilka fläckar min Z har? Jag får nog återkomma med det – just nu är hon bara underbar.  Värre blir det väl när hon blir tonårskaxig och ger mig gråa hår…