Ja, när man minst anar det slÃ¥r det till… Jag och Johan var ute en sväng med Tinca igÃ¥r vid 21-tiden. Vi gick ner till fotbollsplan och där släppte vi henne lös sÃ¥ hon fick rejsa lite. Och rejsa gjorde hon! Hon hade oerhört mycket energi och sprang och sprang och busade med oss. Man blev alldeles varm i hjärtat av att se pÃ¥ henne! SÃ¥ gick vi en liten koppelpromenad och sen kom vi tillbaka hem och jag hoppade in i duschen. När det sÃ¥ var läggdags nÃ¥n gÃ¥ng efter halv elva, betedde sig inte Tinca riktigt som hon brukade. Normalt sett gÃ¥r hon och lägger sig i bädden jämte min säng sÃ¥ fort hon ser att vi släcker ner här hemma, och sen ligger hon där utslagen ända tills morgonen kommer och vi ska gÃ¥ upp.

IgÃ¥r var det dock annorlunda… Vi la oss och släckte lamporna. Tinca kunde inte riktigt komma till ro, var uppe och vankade lite, gick och la sig vid sovrumsdörren, klättrade upp i Johans del av sängen, vred sig, vred sig igen, hoppade ner, la sig vid sovrumsdörre, flyttade sig till bädden. Till slut bad jag henne att ”visa mig ”, visa vad hon ville. Jag tänkte att hon kanske behövde gÃ¥ ut för hon hade druckit en del sen vi kom in efter promenaden. Hon gick till dörren och satte sig, sÃ¥ jag hämtade koppel och vi gick ut. Väl ute haltade hon ganska kraftigt, sÃ¥ jag tänkte att hon kanske hade stukat benet, sträckt sig eller fÃ¥tt en spricka i benet när hon sprang sÃ¥ mycket och sladdade i kurvorna. Hon hade diarré och vi gick upp igen sÃ¥ jag kunde undersöka benet.

Hon var ordentligt svullen precis nedanför höger has, hade en stor ”knuta” som ömmade och hon ville inte att jag skulle röra benet. Hon drog upp benet mot kroppen och försökte slicka pÃ¥ tassen/benet. Jag lÃ¥g pÃ¥ golvet med henne en stund och försökte fundera pÃ¥ vad jag skulle göra. Klockan var närmare 23:30 och jag skulle upp 4:45 och skulle behöva sova. Samtidigt kändes det inte alls bra att bara försöka gÃ¥ och lägga sig igen, det var nÃ¥got som inte stämde. Hon var varm pÃ¥ benet och andades med korta andetag. Jag tog tempen pÃ¥ henne och hon hade 39,8 vid 23:45. Började fÃ¥ lite smÃ¥tt panik, sÃ¥ till slut ringde jag mamma för att be om rÃ¥d. Johan trodde att det var nÃ¥n stukning och att vi kunde vänta till morgonen för att Ã¥ka till Djursjukhuset i Jönköping. Men tankarna pÃ¥ ormbett var ju inte lÃ¥ngt borta, och hur skulle man dÃ¥ göra mitt i natten?!

Jouren hos Djursjukhuset i Jönköping stängde 22:30, och efter mycket om och men fick jag tag på en veterinär på Blå Stjärnan i Göteborg (via deras betaltelefon som kostar 20:-/minut). Efter sådär 7 minuters samtal och diskussion med sköterskan och hon i sin tur med veterinären, så rådde de oss absolut att komma dit med henne eftersom hon mådde så pass dåligt. Hon var väldigt slö och såg inte alls ut som min glada härliga Tinca, även om hon borde vara trött vid den tiden på dygnet. Jag fick ringa min kollega och säga att jag inte kunde komma till jobbet idag, och sedan börja packa ihop vad vi nu skulle kunna behöva i Göteborg. Vi visste ju inte om vi skulle stanna där, eller åka hem direkt igen. Under tiden som vi packade grejerna rörde sig inte Tinca en milimeter från bädden, även det ett tecken på att hon inte var ok.

Johan bar ner Tinca till bilen och hon fick ligga bredvid mig i baksätet medan Johan körde. Jag slumrade lite där bak, men mestadels vandrade tankarna runt. Skulle hon ens klara sig? Eller överdrev vi kanske? Hon kanske bara hade sträckt sig lite? Eller, skulle jag helt plötsligt ha en iskall hund liggandes jämte mig? Jag var inte helt klar i huvudet men försökte hÃ¥lla mig cool. Torr i halsen, illamÃ¥ende och extremt kissnödig – tecken som även kommer när jag ska tävla.

Efter att ha kört alldeles för fort var vi framme efter ungefär 1,5 timme. Vi hade sÃ¥klart svÃ¥rt att hitta och fick ringa 118118 för att fÃ¥ en adress. Vi bar in Tinca och de tog tempen – 40,5. Klockan var strax innan 03:00. De var förvÃ¥nade över att hon hade ökat sÃ¥ pass mycket i temp sen jag tog tempen förra gÃ¥ngen vid 23:45. Veterinären tittade pÃ¥ benet och sÃ¥g ”sticksÃ¥r” med blod i, och var nästan helt hundra pÃ¥ att det var ormbett. De satte in en kanyl för dropp och de körde iväg henne pÃ¥ en bÃ¥r. Inte ens när hon Ã¥kte iväg pÃ¥ den obehagliga bÃ¥ren (hon gillar inte saker som inte är helt stabila) försökte hon ta sig bort. Lilla älskade hund… Vikten var 28,7 kg orastad.

Vi fick information om att hon skulle fÃ¥ antiserum, dropp och smärtstillande samt att hon skulle fÃ¥ ligga pÃ¥ IVA Ã¥tminstone till fredag kväll. Vi drack lite varm choklad och sedan Ã¥kte vi hemÃ¥t. Efter en stund ringde veterinären och berättade att hon hade fÃ¥tt serumet och att smärtlindringen gjorde att hon blev lugn och la sig ner. Skönt. Hon skulle ta tempen pÃ¥ henne igen efter 20 minuter och sedan höra av sig idag. Vi Ã¥kte nÃ¥n timme i bilen och sedan stannade vi pÃ¥ en rastplats sÃ¥ Johan ocksÃ¥ kunde sova en stund. Fattar inte att han orkade köra… Sen sov vi en stund innan vi Ã¥kte vidare igen.

Vi var hemma vid 6 – alltsÃ¥ när vi skulle börjat arbeta. Behöver väl inte säga att vi stannade hemma bÃ¥da tvÃ¥? Vi gick och la oss vid 6:30 och sen lÃ¥g vi kvar i sängen till kanske 13:00, även om vi inte sovit nÃ¥t sen halv tolv dÃ¥ veterinären ringde och väckte oss. Svullnaden hade gÃ¥tt ner lite men hon gick pÃ¥ ganska mycket smärtstillande. De ville ha kvar henne ett dygn till sÃ¥ tidigast i morgon eftermiddag fÃ¥r vi hämta hem henne. De ville ha koll pÃ¥ hennes hjärta och ta blodprover sÃ¥ levern var ok.

Historien med ormbettet är inte över… Och prisförslaget vi fick igÃ¥r lÃ¥g pÃ¥ 12.000:- Sen fÃ¥r vi väl se hur länga hon behöver stanna där och hur mycket priset ökar. Men hur kan det ha blivit sÃ¥ dyrt? Var det för att hon fick serum? Eller för att hon skulle läggas in pÃ¥ IVA? Eller för att det var akut pÃ¥ natten? Jag har ingen aning och ingen erfarenhet. Vet heller inte hur pass allvarligt det här var egentligen, jag har ju hört om hundar som blivit ormbitna och fÃ¥tt Ã¥ka hem direkt. Tankarna vandrar ju sÃ¥klart… Tänk om jag INTE lyssnat pÃ¥ Tinca igÃ¥r och förstÃ¥tt att hon inte mÃ¥dde bra? Tänk om jag inte hade följt med henne ut utan sagt ”gÃ¥ och lägg dig nu”? Tänk om jag hade kunnat somna? Tänk om hon varit död när jag vaknade pÃ¥ morgonen?! Nu bara hoppas jag att min älskade hund klarar sig utan men…

Jo, förresten! Veterinären på Blå Stjärnan sa att dom ALDRIG rekommenderar att man ger hunden kortison när den blivit ormbiten, detta för att hunden blir falskt friskare och på så sätt gärna rör sig mer och att det är svårare att se de riktiga tecknen på sjukdom. Att tänka på för er som har kortison utskrivet vid eventuellt ormbett. Kortisonet används för att stoppa chocken, men kan även bidra till att öka skadorna inuti hunden. Jag blev rekommenderad av min egen veterinär att inte plocka ut mer kortison eftersom Tinca redan går på kortison mot allergin och för att det är nya rön om kortison vid ormbett nu. Däremot sa hon att jag kunde ta av hennes vanliga kortison om hon skulle bli ormbiten, så jag gav henne lite. Dumt kanske? Nåt att tänka på i alla fall!

Ta hand om er och era hundar…