Nr man minst anar det…Ormbett

Ja, nr man minst anar det slr det till… Jag och Johan var ute en svng med Tinca igr vid 21-tiden. Vi gick ner till fotbollsplan och dr slppte vi henne ls s hon fick rejsa lite. Och rejsa gjorde hon! Hon hade oerhrt mycket energi och sprang och sprang och busade med oss. Man blev alldeles varm i hjrtat av att se p henne! S gick vi en liten koppelpromenad och sen kom vi tillbaka hem och jag hoppade in i duschen. Nr det s var lggdags nn gng efter halv elva, betedde sig inte Tinca riktigt som hon brukade. Normalt sett gr hon och lgger sig i bdden jmte min sng s fort hon ser att vi slcker ner hr hemma, och sen ligger hon dr utslagen nda tills morgonen kommer och vi ska g upp.

Igr var det dock annorlunda… Vi la oss och slckte lamporna. Tinca kunde inte riktigt komma till ro, var uppe och vankade lite, gick och la sig vid sovrumsdrren, klttrade upp i Johans del av sngen, vred sig, vred sig igen, hoppade ner, la sig vid sovrumsdrre, flyttade sig till bdden. Till slut bad jag henne att ”visa mig ”, visa vad hon ville. Jag tnkte att hon kanske behvde g ut fr hon hade druckit en del sen vi kom in efter promenaden. Hon gick till drren och satte sig, s jag hmtade koppel och vi gick ut. Vl ute haltade hon ganska kraftigt, s jag tnkte att hon kanske hade stukat benet, strckt sig eller ftt en spricka i benet nr hon sprang s mycket och sladdade i kurvorna. Hon hade diarr och vi gick upp igen s jag kunde underska benet.

Hon var ordentligt svullen precis nedanfr hger has, hade en stor ”knuta” som mmade och hon ville inte att jag skulle rra benet. Hon drog upp benet mot kroppen och frskte slicka p tassen/benet. Jag lg p golvet med henne en stund och frskte fundera p vad jag skulle gra. Klockan var nrmare 23:30 och jag skulle upp 4:45 och skulle behva sova. Samtidigt kndes det inte alls bra att bara frska g och lgga sig igen, det var ngot som inte stmde. Hon var varm p benet och andades med korta andetag. Jag tog tempen p henne och hon hade 39,8 vid 23:45. Brjade f lite smtt panik, s till slut ringde jag mamma fr att be om rd. Johan trodde att det var nn stukning och att vi kunde vnta till morgonen fr att ka till Djursjukhuset i Jnkping. Men tankarna p ormbett var ju inte lngt borta, och hur skulle man d gra mitt i natten?!

Jouren hos Djursjukhuset i Jnkping stngde 22:30, och efter mycket om och men fick jag tag p en veterinr p Bl Stjrnan i Gteborg (via deras betaltelefon som kostar 20:-/minut). Efter sdr 7 minuters samtal och diskussion med skterskan och hon i sin tur med veterinren, s rdde de oss absolut att komma dit med henne eftersom hon mdde s pass dligt. Hon var vldigt sl och sg inte alls ut som min glada hrliga Tinca, ven om hon borde vara trtt vid den tiden p dygnet. Jag fick ringa min kollega och sga att jag inte kunde komma till jobbet idag, och sedan brja packa ihop vad vi nu skulle kunna behva i Gteborg. Vi visste ju inte om vi skulle stanna dr, eller ka hem direkt igen. Under tiden som vi packade grejerna rrde sig inte Tinca en milimeter frn bdden, ven det ett tecken p att hon inte var ok.

Johan bar ner Tinca till bilen och hon fick ligga bredvid mig i bakstet medan Johan krde. Jag slumrade lite dr bak, men mestadels vandrade tankarna runt. Skulle hon ens klara sig? Eller verdrev vi kanske? Hon kanske bara hade strckt sig lite? Eller, skulle jag helt pltsligt ha en iskall hund liggandes jmte mig? Jag var inte helt klar i huvudet men frskte hlla mig cool. Torr i halsen, illamende och extremt kissndig – tecken som ven kommer nr jag ska tvla. :(

Efter att ha krt alldeles fr fort var vi framme efter ungefr 1,5 timme. Vi hade sklart svrt att hitta och fick ringa 118118 fr att f en adress. Vi bar in Tinca och de tog tempen – 40,5. Klockan var strax innan 03:00. De var frvnade ver att hon hade kat s pass mycket i temp sen jag tog tempen frra gngen vid 23:45. Veterinren tittade p benet och sg ”sticksr” med blod i, och var nstan helt hundra p att det var ormbett. De satte in en kanyl fr dropp och de krde ivg henne p en br. Inte ens nr hon kte ivg p den obehagliga bren (hon gillar inte saker som inte r helt stabila) frskte hon ta sig bort. Lilla lskade hund… Vikten var 28,7 kg orastad.

Vi fick information om att hon skulle f antiserum, dropp och smrtstillande samt att hon skulle f ligga p IVA tminstone till fredag kvll. Vi drack lite varm choklad och sedan kte vi hemt. Efter en stund ringde veterinren och berttade att hon hade ftt serumet och att smrtlindringen gjorde att hon blev lugn och la sig ner. Sknt. Hon skulle ta tempen p henne igen efter 20 minuter och sedan hra av sig idag. Vi kte nn timme i bilen och sedan stannade vi p en rastplats s Johan ocks kunde sova en stund. Fattar inte att han orkade kra… Sen sov vi en stund innan vi kte vidare igen.

Vi var hemma vid 6 – allts nr vi skulle brjat arbeta. Behver vl inte sga att vi stannade hemma bda tv? Vi gick och la oss vid 6:30 och sen lg vi kvar i sngen till kanske 13:00, ven om vi inte sovit nt sen halv tolv d veterinren ringde och vckte oss. Svullnaden hade gtt ner lite men hon gick p ganska mycket smrtstillande. De ville ha kvar henne ett dygn till s tidigast i morgon eftermiddag fr vi hmta hem henne. :( De ville ha koll p hennes hjrta och ta blodprover s levern var ok.

Historien med ormbettet r inte ver… Och prisfrslaget vi fick igr lg p 12.000:- :( Sen fr vi vl se hur lnga hon behver stanna dr och hur mycket priset kar. Men hur kan det ha blivit s dyrt? Var det fr att hon fick serum? Eller fr att hon skulle lggas in p IVA? Eller fr att det var akut p natten? Jag har ingen aning och ingen erfarenhet. Vet heller inte hur pass allvarligt det hr var egentligen, jag har ju hrt om hundar som blivit ormbitna och ftt ka hem direkt. Tankarna vandrar ju sklart… Tnk om jag INTE lyssnat p Tinca igr och frsttt att hon inte mdde bra? Tnk om jag inte hade fljt med henne ut utan sagt ”g och lgg dig nu”? Tnk om jag hade kunnat somna? Tnk om hon varit dd nr jag vaknade p morgonen?! Nu bara hoppas jag att min lskade hund klarar sig utan men…

Jo, frresten! Veterinren p Bl Stjrnan sa att dom ALDRIG rekommenderar att man ger hunden kortison nr den blivit ormbiten, detta fr att hunden blir falskt friskare och p s stt grna rr sig mer och att det r svrare att se de riktiga tecknen p sjukdom. Att tnka p fr er som har kortison utskrivet vid eventuellt ormbett. Kortisonet anvnds fr att stoppa chocken, men kan ven bidra till att ka skadorna inuti hunden. :( Jag blev rekommenderad av min egen veterinr att inte plocka ut mer kortison eftersom Tinca redan gr p kortison mot allergin och fr att det r nya rn om kortison vid ormbett nu. Dremot sa hon att jag kunde ta av hennes vanliga kortison om hon skulle bli ormbiten, s jag gav henne lite. Dumt kanske? Nt att tnka p i alla fall!

Ta hand om er och era hundar…