Lydnadsträning med Anneli & Cia

Den här veckan har det blivit väldigt lite träning, men idag var det äntligen dags! Träffade Anneli & Cia för lite lydnadsträning, om man nu fÃ¥r säga det när man har med en 7 mÃ¥naders valp/unghund att göra? ;) NÃ¥ja, tanken idag var att kolla av lite saker när vi har störning runt omkring och även att använda A som ”klickerhjälp”. Det är alltid lika härligt och givande att träna med A, man fÃ¥r tankeställare och grejer att fundera pÃ¥ och det uppskattar jag, även om det är jobbigt att behöva tänka till över varför man gör pÃ¥ ett visst sätt, hihi!

För Ztimmas del blev det först kontakt och följsamhet/linförighet, när Z höll en fin position och sökte kontakt med mig klickade Anneli. Sen körde vi igenom apporteringen i lydnadsklass 1 men la fokus pÃ¥ att Z skulle sitta stilla vid min sida när jag höll fram apporten utan att ta den direkt. Efter nÃ¥gra gÃ¥ngers försök att ta den och min efterföljande bortplockning av apporten, sÃ¥ sökte hon ögonkontakt med mig istället. Gulle. :) Vi bröt träningen där och lät henne aldrig plocka apporten frÃ¥n min hand. Sen skulle vi prova en komplett metallapportering med kastad apport, för att kolla av hur det skulle funka med störning (det var barn som sprang runt och lekte och ropade nÃ¥gra meter därifrÃ¥n – superbra störning!). Z satt kvar jättefint vid min sida, alldeles för fint faktiskt, för hon sprang aldrig iväg pÃ¥ mitt kommando. Lite huvudbry hos matte eftersom Z numera alltid är villig att apportera, och slutsatsen är att hon förmodligen tolkade in förra momentets ”förbud” att ta apporten även i detta momentet, alltsÃ¥ att jag inte gav tillÃ¥telse att springa iväg. Vi provade med lite bus och att jag släppte apporten och även att jag följde med nÃ¥gra steg framÃ¥t och det funkade bra. Här fÃ¥r jag helt ta pÃ¥ mig ansvaret för att det blev fel, jag borde inte ha lagt metallapporteringen direkt efter att vi tränat stadga/att inte ta apporten direkt när jag höll fram den. NÃ¥got att tänka pÃ¥ tills nästa gÃ¥ng när vi tränar!

Vi avslutade med att hundarna skulle sitta kvar mitt emot varandra med ett par meters avstÃ¥nd. Z är väldigt duktig pÃ¥ att sitta kvar i vÃ¥r vardag och när vi tränar ensamma och jag ville prova med störning i form av favoriten Cia. Z var superduktig, ja jag är faktiskt riktigt imponerad av henne ibland! :D Jag höll mig inom ett par meters avstÃ¥nd och gick tillbaka och belönade henne ibland. Hon brydde sig faktiskt inte alls om Cia, och inte heller om ungarna när de lekte. Jag kan inte lÃ¥ta bli att förundras över hur bra hon klarar av störningar… Hon är fantastisk pÃ¥ mÃ¥nga sätt! :) Kanske fÃ¥r jag äta upp det jag skriver om ett tag, när hon blir ett monster som har glömt allt man sagt. ;) Men nu ska jag bara njuta, hihi.

Tusen tack för en härlig träning Anneli! Ztimma däckade så fort vi kom hem och har sovit sen dess så träningen var nog mer jobbig för hennes lilla hjärna än jag trodde. :D

I morgon ska Ztimma få vara hos supergulliga Ulrika & Mats medan vi roar oss med hockey, restaurangbesök och utgång. Tänk att få sovmorgon på söndag, utan att behöva ge en utsvulten valp frukost vid 7. :P

Ztimma i väntans tider

Tillbakablick september 2008

Helena/Bildbloggerian hade en kul idé om en tillbakablick – att lägga ut en bild i bloggen tagen i samma mÃ¥nad fast ett Ã¥r tidigare. Gamla inlägg och bilder försvinner ju lätt i arkivet och glöms bort, men genom att blicka tillbaka och välja ut en bild och berätta lite om den, väcker man ju dessutom gamla minnen och tankar till liv! :) Helt klart nÃ¥got jag ska prova…

September 2008 - Munksjöbron by night
Munksjöbron by night.

September 2008 var en tid i mitt liv dÃ¥ Tinca var riktigt dÃ¥lig och mina tankar snurrade dygnet runt. Jag visste att vi inte skulle fÃ¥ ha kvar henne särskilt länge till och sorgen var stor… Jag fÃ¥r fortfaranden en klump i halsen och tÃ¥rar i ögonen när jag tänker tillbaka pÃ¥ hur tufft det var, hur svÃ¥rt det var att inte veta om hon hade ont, om hon hade ett bra liv, om det var dags för henne att fÃ¥ somna in… Som tur var blev hon bättre igen sÃ¥ vi fick ha henne hos oss nÃ¥gra mÃ¥nader till.

Jag hade också börjat på ett nytt jobb (som jag fortfarande trivs fantastiskt bra på!), och i samma veva gick jag dessutom en fotokurs på högskolan. Såhär i efterhand var det en dålig tidpunkt att gå kurs, för jag hade varken tid, ork eller energi att engagera mig särskilt mycket i uppgifterna. Jag har fortfarande några uppgifter som inte är slutförda, men ett av uppdragen jag hade var nattfotografering och jag valde den vackra Munksjöbron som mitt motiv.