Ariklar i kategorin Alicia:
VAB = oväntad men uppskattad extratid
Ja, då är det min tur att vara hemma med sjuk dotter. De två senaste omgångarna har Johan varit hemma eftersom jag haft utvecklingssamtal och massor av annat att göra på jobbet. Sjuk dotter igen alltså, men mellan Pippi, Nicke Nyfiken, klossbygge och rita/måla har vi hunnit med att göra köttbullar inför jul, montera vår allra första plastgran, klä granen (den blev jättefin!), städa, skicka iväg julkorten och påbörja inbjudningskorten till Alicias tvåårskalas i januari. Tänk att hon redan blir två år!
Vi kommer att fira jul här hemma i år tillsammans med min mamma med särbo, min bror, min pappa, Johans föräldrar och hans ena bror. Tur vi har stort hus nu! Skönt ändå att vara hemma där det är barnsäkrat och Alicia kan sova som vanligt. Kul att ”alla” kommer hit också!
Jag har någon julklapp kvar att köpa men annars är alla klappar inslagna och gömda i ett skåp. Hoppas Tomten hittar hit i år så Alicia får träffa honom. Hon har blivit så himla förtjust i jultomtar, men när han väl dyker upp här är han nog rätt läskig om jag känner henne rätt.
Alicia ja, hon pratar massor nu. Nya ord ploppar upp varenda dag, igår var det ”okej” och idag ”koja”. Den roligaste saken av alla var att igår när vi gjorde köttbullar så räknade vi en-två-tre-fyra-fem-sex-sju-åtta, och hon härmade varenda räkneord jag sa vilket hon inte brukar göra. Så när Johan kom hem skulle jag visa att hon sa alla orden ”rätt”, och satte igång att räkna. Ett-två… och så kom jag till åtta – och då fortsatte Alicia med ”nio”. Herregud. Vad är det som händer?! Dagens wow!
Pyssel inför födelsedagskalaset.
Oktober i bilder
Alicia och Ztimma i början av oktober.
Alicia som man ser henne mest, på väg bort för att undersöka världen.
För dagen iklädd den nya, jättestora overallen.
”Okej mamma, vad är det?”
”Jaha… Hej hej!”
Det är inte lätt att komma upp utan att röra vid det blöta gräset…
Lönnlöv i morgonfrost.
Oktoberdahlia.
Ett försök till sammanfattning
Jaa, efter väldigt lång frånvaro här i bloggen (åtminstone i skriftlig form) gör jag nu ett försök att sammanfatta våra senaste veckor. Det har hänt massor, och dagarna rusar iväg. Vi flyttade till nya huset den 1 augusti och trivs fantastiskt bra! Två stora rum är fortfarande upptagna av svärföräldrarnas saker (dom får sin lägenhet den 1 september och bor i stugan tills dess) men nästa helg flyttas deras saker härifrån så då kan vi äntligen packa upp våra sista kartonger och inreda de övriga rummen. Alla böcker, jobbsaker, viktiga papper, musiknoter, CD-skivor, DVD-filmer, presentinslagningsgrejer och sånt som ska vara i arbetsrummet ligger fortfarande i flyttkartongerna. Ska bli så skönt att få ordning på allt!
I huset har vi gjort en massa kul för att få det till att bli vårt eget; målat om tak och väggar och satt upp en läcker fondvägg i vardagsrummet. Alicias rum har även fått nytt golv. Idag var vi iväg och köpte torktumlare, soffbord och dammsugare. I morgon blir det till att köpa blommor till fönstren och leta efter en rolig gardin till Alicias rum.
Några dagar efter att vi flyttat in här var det dags för Alicia att skolas in på förskolan. Inskolningen gick otroligt bra och hon är konstant aktiv där säger dom, springer runt och leker och njuter av livet. Tar tid på sig att somna men har lyckats sova där, äter ganska lite när det är folk runt omkring henne men jag antar att hon vänjer sig så småningom. Hon gick sin första riktiga dag (7.45-15) i torsdags. Tyvärr hade hon inte alls varit sitt vanliga jag, ville sitta i famnen, ha nappen, hade svårt att sova och skrek en del av vad dom tolkade som smärta. Ingen feber men hon var hängig och slö även på kvällen så hon fick stanna hemma under fredagen. Johan var hemma med henne på förmiddagen och hon var precis som vanligt, sen på kvällen såg jag två hörntänder i överkäken som är på väg igenom. Var rätt säker på att det ”bara” var tandvärk redan under torsdagen men såg då inga tänder som var på gång. Fy för att ha tandvärk.
Sen vi flyttade in här och Alicia började på förskolan har hon haft otroligt svårt att somna på kvällarna, tidigast 20.30 har hon kommit till ro och hon har behövt mycket närhet och inte velat bli lämnad själv. Ikväll var första gången hon kunde somna glatt och lugnt själv sen vi flyttade, jippi!
Jag började jobba den 13 augusti efter 20 månaders föräldraledighet. Märklig känsla! Jobbigt att lämna Alicia förstås och att gå upp klockan 6 (jag har varit bortskämd med att Alicia sovit minst till 7 på morgnarna tack och lov!). Jag skulle ju gärna fortsätta vara ledig för alltid, men jag måste säga att det är riktigt kul att jobba! Jag älskar ju verkligen mitt jobb och nu har jag hand om en årskurs 1 tillsammans med en jättebra kollega så det kunde inte ha blivit bättre! När jag kommit hem är det givetvis Alicia som tar min tid, och sen efter långa jobbiga nattningar är klockan minst halv nio och orken är slut. Helgen och all ledig tid var mycket välkommen! Tänk, jag har haft så mycket ”ledig” tid de senaste 1,5 åren, och nu känns två lediga dagar som ren lyx.
Är det såhär vanliga människor känner när det är helg? Haha…
Sådär, en liten sammanfattning blev det! Jag har inte ens kopplat in min dator än, har lixom ingen bra plats att ha den på än. Nu sitter jag med min jobbdator (ja, ni läste rätt, under tiden som jag var föräldraledig fick alla klasslärare på min arbetsplats varsin bärbar dator, vilken överraskning!) och uppdaterar bloggen. Vårt internet är inte heller inkopplat än, men vi har fått låna ett 3G-modem så länge av vår internetleverantör så det funkar okej. Värre är att min mobil har kass täckning här, har varit i kontakt med 3 så får vi se vad som händer.
Orkade ni läsa ända hit? Skriv gärna en liten rad så jag ser vilka som fortfarande kikar in här, om ni vill. Och ni är väldigt välkomna att hälsa på när som helst, kram på er!
”Data!”
Vem brås hon på den där ungen egentligen? Ett av de mest använda orden här hemma är ”data”, som innefattar datorer, surfplattor, telefoner och mobiler, fjärrkontroller och bankdosor. Tekniska prylar alltså, tänk vilket utvecklat språk hon har. Hihi!
Alicia och de älskade valparna
Över midsommar åkte vi till morfar i Halmstad och Nellis valpar hade hunnit bli nästan 4 veckor gamla. De var betydligt roligare än för ett par veckor sen när de inte ens hade öppnat ögonen. Alicia sprang förstås in till valplådan gång på gång på gång (vi stängde givetvis dörren så dom små skulle få vara ifred emellanåt), satte sig på golvet, klappade i sitt knä och sa ”bappa!”. Och när hon fått en valp i sitt knä klappade hon, kramade, pussade och höll om den så fint. :love: Vilken kärlek! Hon var så försiktig med dom… Här kommer några bilder från när valparna fick känna gräs under tassarna för första gången! Fler bilder på valparna finns här. Vill du se foton från Nellis tidigare kullar klickar du här.
I vanlig ordning blir min favorit i kullen den minsta tiken. Den ljuvliga ”Mira” tog sig in i både min och dotterns hjärta.
Gud så söta dom är…..
En blivande hundtränare?
Visst ser man vissa likheter med Cesar Millan? ”Ungen som talar med hundar”…
”Vill ni smaka på en liten sten? En riktig delikatess, jag stoppar gärna själv in en sten i munnen så fort jag kan, för då jagar mamma och pappa mig…”
Några av valparna på väg ut i gräset för första gången.
En sötnos.
Liten som en bajspåse.
Vilar i husses knä.