De senaste dagarna har vi haft fullt upp! I torsdags kväll var vi på en föreställning med Joe Labero, vi fick biljetterna i julklapp. Helt otroligt hur han kan få till det alltså! Jag satt i ständig skräck över att bli uppdragen på scenen, men jag slapp det som tur var. *puh* Det var en häftig upplevelse, i alla fall! 
Johan har jobbat hela helgen. 
På lördagen åkte jag och Tinca till skogen tillsammans med Eva, Jesper och Gizmo. Hundarna rejsade runt i snöblasket och Gizmo fick bada när han kom hem. 
Den här gången fick dock Gizmo jaga Tinca lite, annars är det bara tvärtom. 
PÃ¥ eftermiddagen var jag och Tinca sedan hos dem och tittade pÃ¥ film. ”PÃ¥ smällen” sÃ¥g vi, den var riktigt kul!
På söndagsförmiddagen tog jag med mig Tinca upp i skogen här vid oss. Det var rejält lerigt och svårt att gå i alla backar, men vi tog oss runt. Eftersom mitt lokalsinne ligger på MINUS, så går jag gärna inte nya stigar, men jag testade faktiskt och överlevde. Rundan tog 1,5 timme och då var jag rejält sen när vi kom hem. Fick stressa som bara den för att hinna duscha av Tinca den värsta leran, laga mat, äta, byta om, hänga tvätt och lite annat, innan jag skulle följa med på Gizmos valpkurs. Problemet var att kursen var redan på lördagen, så vi fick åka hem igen. De hade sett fel i almanackan. Trist, men jag fick mig en lugn eftermiddag i soffan tillsammans med te och en bok.
Tinca under uppletande, fotot taget i somras.
I övrigt far mina tankar runt, runt i huvudet. Tinca har blivit sämre igen, jag har hittat tre olika sår som hon har tuggat upp på ryggen, varav ett är riktigt fult. :???: Jag tror att jag missat att ge henne senaste allergenet, och hoppas på att det är därför. I så fall läker såren snabbt, men det händer också att det är annat som triggar hennes klåda (exempelvis pollen eller löp), och då blir det inte bättre än på ett tag. Hon har dessutom diarré i stort sett varannan dag. Som ni hundintresserade kanske minns så har hon ju en massa problem, varav det ena är magen med lever och tarmar. Hon har haft inflammation i tunntarmen under en lång period och vi har skickat prover till Texas vid ett par tillfällen för att de tydligen är bäst där. Vi lyckades få bukt på inflammationen, och hon var bra i magen i två månader. Sen kom ormbettet. Efter det har hon varit dålig i omgångar, men nu är hon det mest hela tiden.
FrÃ¥gan är hur mycket man ska utsätta den stackars hunden för. Ni som har följt oss vet ju att det varit problem och sjukdomar nästan hela tiden. Hur mycket ska man lÃ¥ta henne gÃ¥ igenom egentligen? Ska man göra ännu flera tester och provtagningar och kanske operationer för att kolla upp hennes mage? Ska man lÃ¥ta det vara och hoppas att hon Ã¥tminstone har ett drägligt liv, trots att hon är lös i magen och tämligen mager? Hon är pigg och glad när vi är ute, dÃ¥ är det full fart som gäller. Men jag tycker att hon är tröttare inomhus och det förstÃ¥r man ju när hon inte kan ta upp näringen i maten. Hon är 6,5 Ã¥r nu och jag undrar om hon ens haft ett bra liv eller om hon mest lidit. Hon kan ju inte berätta! Nog för att hon är väldigt pigg och full med energi när vi är ute, men det kanskebara är ett sätt att ”springa bort det onda”? Det kanske bara är jag som är sÃ¥ fruktansvärt egoistisk att jag inte inser vad som är bäst för min hund?! Och hur ska man ens kunna veta det?
Som ni förstÃ¥r sÃ¥ är det ganska tufft, och jag bara skjuter besluten framför mig, och har gjort sÃ¥ i flera Ã¥r. Man hoppas ju naturligtvis pÃ¥ att det ska bli bra, men jag vet att den dagen aldrig kommer. Vi skjuter bara upp det oundvikliga när vi trycker i henne mediciner och lÃ¥ter henne gÃ¥ igenom en massa provtagningar och utredningar. Vi ”lÃ¥nar” lite extra tid Ã¥t henne. Eller är det Ã¥t oss?!
Det viktigaste är ju att Tinca har det bra, och det inbillar jag ju mig att hon har, men hur kan man nÃ¥nsin veta? Jag är ju inte direkt opartisk… Jag är ganska nere för tillfället och det är inte mÃ¥nga minuter per dag som jag kan sluta fundera. Och ändÃ¥ kommer jag inte fram till nÃ¥gonting, mer än att jag älskar min lilla hund…
Det är alltid jobbigt när ens djur är sjuka och ett otroligt svårt beslut att bestämma om man ska släppa taget eller inte. De är trots allt en del av ens familj som man älskar över allt annat. Tinca ser iallafall väldigt lycklig ut på kortet. Kram på dig och hoppas det ordnar sig till det bästa! Kram
Vad är det för allergener ni ger henne? Gör nämligen x-jobb om rekombinanta allerger så jag blev lite nyfiken? =)
Förstår att du lider med henne, ett husdjur blir så mycket mer än bara en vän. Hoppas också att det ordnar sig till det bästa. Kram på dig!
Det sa mig tyvärr inte så mycket mer än att det är någon slags immunoterapi? Jag arbetar med ett allergen från kiwi som korsreagerar med björk (varför många björk/pollen-allergiker även reagerar på kiwi) som jag klonar, sedan uttrycker, renar fram och som slutligen (förhoppningsvis) ska användas för att kunna mäta IgE-nivåer (förhöjt vid en allergi) på serum från patienter. Är både ett väldigt spännande område och lärorikt x-jobb.
Hoppas iaf att ni hittar någon behandling som hjälper henne till ett bättre liv. Kram Maja
Min mamma och henns gubbe var ochså på Joe:s show för ett tag sedan i Göteborg. De tyckte ochså det var häftigt
Vad svÃ¥rt för dig att hela tiden gÃ¥ och tänka pÃ¥ sÃ¥ jobbiga frÃ¥gor…Det är svÃ¥rt att se nÃ¥gon man tycker mycket om lida. Hoppas att hon blir bättre!
För att svara pÃ¥ din frÃ¥ga: jag följde med min man som länge drömt om att jobba utomlands…SÃ¥ jag är lyxhustru utan rätt att själv jobba, sÃ¥ därför har jag börjat plugga istället. Vi flyttade hit i mitten av oktober och blir kvar Ã¥tminstone ett Ã¥r. Sen fÃ¥r vi se om vi längtar hem eller har rotat oss här. Just nu trivs vi jättebra! Och än sÃ¥ länge är det bara skoj att plugga och blogga!
Kram från Ninni
Tänker pÃ¥ er…
Hello!
Jo jag tror jag har valp pÃ¥ gÃ¥ng! Jag fÃ¥r en hund av uppfödaren http://www.puckings.com eftersom Inja är BCH och det är en trevlig tik där som är parad nu. Om det har tagit sig sÃ¥ blir det valp till sommaren! Jag hoppas det i alla fall…
Visst är det otroligt jobbigt med alla tankar kring när ens hund blir sämre… Man velar fram och tillbaka med alla tankar. För mig har det dock varit sÃ¥ att nÃ¥got har hänt som gjort att jag bestämde mig. Ammie (min första) fick svÃ¥rare att hoppa upp och lägga sig, sökte sig hela tiden till värme för sin rygg och kunde ligga vid elelementet hela natten sÃ¥ hÃ¥ret krullade sig! Radar började plötsligt kräkas blod och mÃ¥dde dÃ¥ligt. Det är nog individuellt hur man kommer till ett beslut, men för mig har det nog varit när jag ser att hunden mÃ¥r sämre och fÃ¥r det jobbigt att göra som den brukar i vardagen! Men en del av sorgen tror jag man bearbetar under tiden man funderar över när och hur. Man är ju otroligt ledsen innan och efter, men det kan även kännas som en lättnad när man väl har bestämt sig och till slut gjort det! VÃ¥ndan över att besluta kan vara fruktansvärd i sig! Ibland kan det kanske hjälpa att frÃ¥ga nÃ¥gon annan som känner hunden om det är dags… Man kan nog bli lite ”hemmablind” för hur hunden faktiskt mÃ¥r.
Jag vet inte om detta hjälper dig, men det är mina egna funderingar!
Sköt om er!
H
Hello!
Jo jag tror jag har valp på gång! Jag får en hund av uppfödaren http://www.puckings.com eftersom Inja är BCH och det är en trevlig tik där som är parad nu. Om det har tagit sig så blir det valp till sommaren! Jag hoppas det i alla fall…
Visst är det otroligt jobbigt med alla tankar kring när ens hund blir sämre… Man velar fram och tillbaka med alla tankar. För mig har det dock varit så att något har hänt som gjort att jag bestämde mig. Ammie (min första) fick svårare att hoppa upp och lägga sig, sökte sig hela tiden till värme för sin rygg och kunde ligga vid elelementet hela natten så håret krullade sig! Radar började plötsligt kräkas blod och mådde dåligt. Det är nog individuellt hur man kommer till ett beslut, men för mig har det nog varit när jag ser att hunden mår sämre och får det jobbigt att göra som den brukar i vardagen! Men en del av sorgen tror jag man bearbetar under tiden man funderar över när och hur. Man är ju otroligt ledsen innan och efter, men det kan även kännas som en lättnad när man väl har bestämt sig och till slut gjort det! Våndan över att besluta kan vara fruktansvärd i sig! Ibland kan det kanske hjälpa att fråga någon annan som känner hunden om det är dags… Man kan nog bli lite ”hemmablind” för hur hunden faktiskt mår.
Jag vet inte om detta hjälper dig, men det är mina egna funderingar!
Sköt om er!
H
Så jobbigt för dig att gå och må på detta viset, kan du inte prata med veterinären om detta. Ta den vetten som haft hand om henne mest och som du känner mest förtroende för.
Man är ju väldigt ego i såna här situationer, man vill ju inte skiljas från sin vän och därför drar man kanske ut på det onödigt länge. Jag kan känna så när jag ser bilder på vår första hund, att vi väntade nog en aning för länge med att hjälpa honom från sitt lidande.
Nu hade han inte såna besvär som din Tinca utan det var åldersrelaterat samt dett diskbråck i nacken som han periodvis hade ont av, men då fick han medicin så han inte hade ont.
Men som sagt det är så jomla jobbigt att gå runt och fundera som du gör, så mitt enda råd och tips är att prata med vetten och kanske nån annan hundmänniska som du har förtroende för och som du kan lätta på trycket för.
Många kramar från Villafarmen
Tycker också du ska prata med vetten i lugn och ro och med någon vän som
kanske ser det hela lite mer utifrån än vad du gör själv.
För det är inte lätt att göra det när man är mitt i alla funderingar, tro mig jag vet:(
Massa kramar!
Tufft! Vilka obehagliga beslut och funderingar… TÃ¥rarna kommer i mina ögon… Blir sÃ¥ ledsen för eran skull… Mitt bästa rÃ¥d för att fÃ¥ tankarna att sluta snurra är att direkt dÃ¥ dom kommer, uppmärksamma dom men ge dom inte mer utrymme än sÃ¥, bryt dom sÃ¥ snabbt du bara kan… Kanske genom att göra nÃ¥t annat, ta ett glas vatten, ge Tinka en kram eller ta en promenad… Gör nÃ¥t som du koncentrerar dig helhjärtat pÃ¥.
Den metoden hjälper iaf mig att klara av alla jävla tankar :wink:
Kram på er båda
Men fy vad tråkigt! :sad: Låter verkligen jättejobbigt allt det här och jag vet ju själv (nu mer än nånsin) hur det är när ens djur inte mår bra! Vi sköt verklgen alla problem framför oss med vår Golden, Jim, tills det en dag resulterade i en snabb avlivning och ett alldeles för abrupt slut på hans liv, egentligen. Men det är svårt att vara djurägare, MÅNGA gånger. Djuren har ju en förmåga att alltid se allt från den ljusa sidan och visar ju knappt att de har ont förrän det är riktigt dåligt.. Därför är det svårt att se om de verkligen mår så bra som de visar..
Jag vet att du kommer komma fram till ett bra beslut men tyvärr kan jag ju inte ge några direkta råd. Det är en hel vetenskap med dessa djur, och det finns ju inget man älskar eller sätter så högt upp som dem!
Tack! Typiskt att scrollen skulle hamna där.. Jag kollar ju i IE6. IE7 och FF men inte i så låg upplösning som du då har. Kan ha fixat sig nu? Har missat den frågan. Reklamen har jag bara där för att annonsera helt enkelt om saker som jag tycker är bra, bra sidor osv.
Jo festprogrammen kommer jag göra själv, annat vore ju svårt.
Men inbjudningarna och omslagen till festprogrammen kommer jag beställa så det blir liiite billigare iallafall. 
Tack :wink:
Trist att Tinca inte mår bra. Jag har inte följt din blogg så länge utan det har mest varit snabbt via Tisdagstemat så jag har inte hängt med vad gäller hennes tidigare åkommor. Men jag förstår att det är jobbigt för dig, det låter som ett mycket svårt val. Precis som du skriver så kan hon ju inte meddela dig om hur hon egentligen mår, du får helt enkelt lita på din känsla tror jag.
Håller tummarna för er!
PS. Jättefint kort på Tinca :grin:
Det var ju en himla bra bröllopspresent!
För då visste dem ju säkert att du skulle göra allt för att de skulle bli perfekta också. 
Bra att den är borta nu!
Svar: Om du letar katt så kan jag alltid rekommendera att ta hand om en hemlös (finns kattungar också) det är så otroligt givande! Man kan även vara fadder under den tid som föreningen söker hem, då kan man hjälpa till samtidigt som man provar på
Kram!
lillaste vän vilka jobbiga tankar du har… mÃ¥nga kramar
mamz
Säger som dom andra.. Du kommer märka när den dagen kommer… Med Fight var det inga tvivel om vad jag skulle göra.. Det va det jobbigaste jag gjort men samtidigt visste jag att det var det rätta att göra.
Förstår att du är valpsugen.. Blir det ngn eller vad händer på den fronten..??
Ha det bäst!
/Jeanette
tänker på er!! *kram*
Men fy va ledsen jag blev när jag läste din blogg.
Vet ju hur tufft det är att gå med sådana funderingar!
Är inte SÃ… länge sen jag gjorde det själv. Ta en lÃ¥ng diskussion med vet, hör med ngn som känner henne väl & som vÃ¥gar vara ärlig mot dig, men framförallt… lyssna pÃ¥ dig själv! Du känner DIN hund bäst!
Tänker på er!!
KRAM
Har varit i samma sits som du med vÃ¥r schäfer Pepsi… mÃ¥nga Ã¥r sedan nu men…. förstÃ¥r hur du känner….
Kram Susanne