”Ja visst gör det ont” av Karin Boye

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan 
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.

I lördags morse somnade du lugnt och vackert in med hakan i min hand. Du låg på din fäll och tog dina sista andetag medan vi smekte ditt ansikte. Tårarna rann sakta nerför våra kinder när ditt hjärta slog sitt sista slag och du började springa på de evigt gröna ängarna. En dag kommer vi att ses igen…

Älskade Tinca, vi saknar dig så…

”The Legend of the Rainbow Bridge” by Paul C. Dahm.

Just this side of heaven is a place called the Rainbow Bridge. When an animal dies who has been especially close to someone here, the pet goes to Rainbow Bridge. There are meadows and hills for all our special friends so they can run and play together. There is plenty of food, water and sunshine, and our friends are warm and comfortable.

All the animals who had been ill or old are restored to health and vigor; those who were hurt or maimed are made whole and strong again, just as we remember them in our dreams of days gone by. The animals are happy and content, except for one small thing: They each miss someone very special to them who had to be left behind. They all run and play together, but the day comes when one suddenly stops and looks into the distance. His bright eyes are intent; his eager body quivers. Suddenly he begins to run from the group, flying over the green grass, his legs carrying him faster and faster.

You have been spotted, and when you and your special friend finally meet, you cling to each other in joyous reunion, never to be parted again. The happy kisses rain upon your face; your hands again caress that beloved head and you look once more into the trusting eyes of your pet, so long gone from your life but never absent from your heart.

Then you cross Rainbow Bridge together.

Fortsätt gå, jag är alldeles bakom dig.
Vänd dig inte om, du kommer inte att se mig där.
Jag är med dig fast du inte ser mig.
Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om natten.
Jag har det bra nu – så fortsätt gå.
För jag är alldeles bakom dig ändå.

(Författare: Okänd)

Ja, det här var bara exempel tagna ur luften, det finns ju betydligt värre saker som en del människor skriver på sina bloggar/hemsidor. Jag förstår ärligt talat inte hur man kan göra det. Visst, jag bestämmer själv vad jag vill skriva på min blogg. Gillar man inte det behöver man inte komma hit. Är det så man ska tänka? Jag skulle inte drömma om att skriva någonting på min blogg som jag inte kan stå för inför andra människor. Har man en gång lagt ut något i sin blogg (bild eller text) kan man aldrig garantera att det inte dyker upp någon annanstans i ett helt annat sammanhang.

Kan du stå för allt du skriver? Tänk dig att den människa du skriver om – känd eller okänd – skulle läsa din blogg, det är ju inte helt omöjligt att han/hon skulle göra det trots allt. Även den personen är ju trots allt en människa och har känslor. Det finns massor av folk som skriver om hur de misstrivs på sina jobb och vilka ”idioter” som finns i deras närhet. Det finns inget som säger att människorna man skriver om inte läser ens blogg. Kan du säga allt du skriver rakt ut till den personen och stå för det?

På samma sätt är det ju med bilder. Att lägga ut bilder på andra människor är inte något som uppskattas av alla. Jag gör det definitivt inte! Jag vill inte att bilder på mig ska cirkulera runt på internet och jag hoppas att folk respekterar det.

”När jag vaknade i morse kände jag mig på dåligt humör, men det var jag bara glad över, det visade ju att jag hade känslor.

Sedan tog jag barnsalva i stället för tandkräm på tandborsten. Då förstod jag att även den bäste kan göra fel. Jag kände mig djupt tacksam över den insikten.

När jag öppnade kylskåpet föll ett mjölkpaket ut, gick sönder och stänkte ner mina byxor och skor. Jag intalade mig att det var bra för ovanlädret. Byxorna hade jag ändå tänkt byta. Under tiden kokade frukostkaffet över. Det påminde mig om att kaffe på tom mage är hälsovådligt.

Just som jag slagit igen ytterdörren märkte jag att jag hade glömt nycklarna. ”Den stunden, den sorgen”, nynnade jag och tänkte på att jag inte behövde bryta mig in förrän efter arbetet. Att de nya byxorna fastnade i cykelkedjan och att jag råkade köra rakt in i grannens häck, spelade egentligen ingen roll: ”Tur att det inte var dyrare byxor”, mumlade jag glatt.

På jobbet tog jag in kaffekoppen till skrivbordet och spillde ut det mesta på manuset till kvartalsrapporten. ”Tur att det bara var ett fjortondagarsjobb som blev förstört, det kunde ha varit ett treveckors arbete”, vrålade jag ut i korridoren. ”Förresten hade jag ändå tänkt arbeta om det, så det så…”

På hemvägen skulle jag ta ut pengar, men kortet försvann in i bankomaten och kom tyvärr inte ut igen. ”Nåja, pengarna hade jag ju ändå bara gjort av med”, filosoferade jag och utövade några avslappningsövningar. Låssmeden kostade bara 400 kronor! Och explosionen när jag knäppte på TV:n blev inte särskild kraftig. Nu kan jag skaffa text-TV, och så blir omtapetseringen äntligen av, så himla bra!

Det är fint att tänka positivt, tänkte jag positivt och kastade mig på sängen så benen på sängen vek sig, annars vet man inte vad som kunde ha gått snett idag…”

Författare: Okänd (vet du varifrån den kommer så hör gärna av dig!)