Idag har världens finaste Målle somnat in. Mina tankar går till pappa men även till farmor & farfar som hade ett alldeles speciellt band till honom.
Tack för den här tiden MÃ¥lle, ge Tinca en puss frÃ¥n mig… :love:
Tålmodiga Målle undrar vad liten Ztimma håller på med, när hon hoppar upp för att rida på honom.
Bild från 2006 på Tinca och Målle.
Nelli och MÃ¥lle (med tungan ute) vid havet.
â€The Legend of the Rainbow Bridgeâ€Â by Paul C. Dahm.
Just this side of heaven is a place called the Rainbow Bridge. When an animal dies who has been especially close to someone here, the pet goes to Rainbow Bridge. There are meadows and hills for all our special friends so they can run and play together. There is plenty of food, water and sunshine, and our friends are warm and comfortable.
All the animals who had been ill or old are restored to health and vigor; those who were hurt or maimed are made whole and strong again, just as we remember them in our dreams of days gone by. The animals are happy and content, except for one small thing: They each miss someone very special to them who had to be left behind. They all run and play together, but the day comes when one suddenly stops and looks into the distance. His bright eyes are intent; his eager body quivers. Suddenly he begins to run from the group, flying over the green grass, his legs carrying him faster and faster.
You have been spotted, and when you and your special friend finally meet, you cling to each other in joyous reunion, never to be parted again. The happy kisses rain upon your face; your hands again caress that beloved head and you look once more into the trusting eyes of your pet, so long gone from your life but never absent from your heart.
Then you cross Rainbow Bridge together.
– – –
Fortsätt gå, jag är alldeles bakom dig.
Vänd dig inte om, du kommer inte att se mig där.
Jag är med dig fast du inte ser mig.
Jag finns i dina tankar om dagen och i dina drömmar om natten.
Jag har det bra nu – så fortsätt gå.
För jag är alldeles bakom dig ändå.
(Författare: Okänd)
Va fin du är Kattis….
Så jobbigt det var o läsa detta inlägget, jag känner inte Molle och inte din pappa eller dom andra men jag känner med dom. Man har ju gått igenom det några ggr och fler lär det ju bli annars får man leva ensam utan sin flock.
När dom här situationerna kommer undrar man varför man utsätter sig själv för detta, men man måste tänka på sin kompis och se till att deras liv är det bästa och det innebär ju även att avsluta deras liv om man ser att dom är sjuka och lider.
Hej Kattis
Tack för alla fina bilder och ord om Målle.
Vi har det jättejobbigt nu.
Kram kram
Vad fina de wachtlarna var! Vissa såna tycker jag inte alls är fina, men som de två på bilderna ser ut, då är de fina tycker jag.. Ett av mina ex hade en sån fin wachtel förr. Som tyvärr inte lever idag.. Men fina var han!
Jag kan inte ens läsa den där dikten.. bara tjuter dÃ¥…
Alltid lika tråkigt när ens familjemedlemmar försvinner!
kram kram